När en medarbetare blir sjuk märks det i sjukfrånvarostatistiken. När någon säger upp sig syns det i personalomsättningen. Men vad händer när en medarbetare i klimakteriet arbetar dag in, dag ut samtidigt som energin och koncentrationen försämras?
Det är just den frågan Be Great Nordics nya studie försöker besvara. Av 3 000 kvinnor i arbetslivet som svarar uppger nio av tio att de upplever en jobbpåverkan på grund av klimakteriet. 55 procent upplever en försämrad arbetsprestation. Samtidigt har 28 procent varit sjukskrivna till följd av besvären. Med andra ord lider många kvinnor i det tysta, vilket påverkar både hälsan och arbetsprestationen.
Nu måste arbetsgivarna ta klimakteriet på allvar för att öka uppmärksamheten av de som lider i det tysta samtidigt som det ökar chanserna till att minska antalet sjukskrivningar. När påverkan leder till försämrad arbetsförmåga, uteblivna karriärsteg och minskad produktivitet kan ansvaret inte enbart ligga på den enskilda kvinnan. Då är klimakteriet inte bara en hälsofråga. Det är en affärsfråga.
Vår studie visar att nästan var tredje kvinna upplever att klimakteriet påverkat karriären negativt. Över en tredjedel har övervägt förändringar i arbetslivet utan att agera, och nästan var femte har tackat nej till uppdrag eller möjligheter. Samtidigt uppger nästan hälften att de har börjat tvivla på sin egen kompetens.
Det här handlar inte om att kvinnor i klimakteriet är en sämre arbetskraft. Tvärtom. Rapporten visar att många fortsätter arbeta, ta ansvar och leverera trots betydande besvär. Det är just därför produktionsbortfallet blir osynligt. Medarbetarna finns på plats, men de får kämpa hårdare för att prestera på samma nivå.
Konsekvenserna stannar inte heller hos den enskilda individen. När erfarna medarbetare tackar nej till nya uppdrag, avstår chefsroller eller inte längre orkar ta initiativ på arbetsplatsen förlorar man även kompetens, innovationskraft och framtida ledare. Vi ser att även dagens ledare påverkas negativt av klimakteriet. Sex av tio kvinnliga chefer uppger att de fått lägre energi, lika många har svårare att hantera stress och varannan upplever att beslutsfattandet blivit svårare. Det är förkastligt rent ut sagt.
Trots det sjukskriver de sig betydligt mer sällan än medarbetare. Många fortsätter leda sina team, men till ett högt personligt pris. Det borde få fler företag och organisationer att reagera.
Ändå uppger nästan sju av tio kvinnor att deras arbetsgivare inte arbetar aktivt med klimakteriet. Varför gör man inte det? Organisationer investerar massa resurser i allt från ledarskapsutveckling och kompetensförsörjning till initiativ för att stärka arbetsmiljön. Det är dags att sluta förbise en livsfas som påverkar en stor del av Sveriges arbetskraft och därmed konkurrenskraft. Frågan är därför inte längre om arbetsgivare har råd att arbeta med klimakteriet. Frågan är om de har råd att låta bli.
Tre åtgärder som arbetsgivare kan införa redan idag:
1. Erkänn klimakteriet som en strategisk fråga: Se klimakteriet som en fråga om arbetsmiljö, ledarskap och kompetensförsörjning – inte som den enskilda medarbetarens ansvar. När frågan lyfts till ledningsnivå blir det lättare att behålla erfaren kompetens och minska det dolda produktionsbortfallet.
2. Integrera klimakteriet i arbetsmiljöarbetet: Inkludera frågan i det systematiska arbetsmiljöarbetet och ge chefer tydliga riktlinjer för hur de ska upptäcka, bemöta och stötta medarbetare när behov uppstår.
3. Höj kunskapen i hela organisationen: Utbilda ledning, chefer och HR för att skapa en arbetsplats där det går att prata öppet om klimakteriet och där rätt stöd sätts in i tid. Att arbeta mer med klimakteriestöd handlar inte om särbehandling eller kostsamma förmåner. Det handlar snarare om att öka kunskapen i ämnet för att underlätta chefer i hur de ska stötta alla sina kollegor som är i den här livsfasen.
Jenny Svensson, klimakterieexpert på företaget Be Great Nordic