Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Putin och Xi Jinping har mötts över 40 gånger, senast i augusti. Kina är möjliggörare av Rysslands krig i Ukraina. Ett kinesiskt statsföretag levererar råvaror som används i den ryska tillverkningen av drönare. Samtidigt hotar Kina Europas industriella bas med statsstöd vilket skapar nya beroenden. Europas solcellstillverkning har pressats till kris och marginalisering, och nu är bilindustrin under hård press.
Samtidigt har Rysslands hybridkrig mot Europa blivit allt öppnare, med sabotage, cyberangrepp och påverkansoperationer. Europa är i krig med Ryssland, som Estlands utrikesminister Margus Tsahkna sade till Ekot i veckan: ”Det är inte ett klassiskt krig, men det är krig.” Det öppna kriget finns också som en reell risk.
Ryssland bedöms ha resurser att fortsätta kriget i Ukraina genom 2028, enligt den ukrainska militära underrättelsetjänsten. Samtidigt finns tecken på en ny rysk mobilisering i höst och uppgifter om att Nordkorea förbereder ytterligare insatser till stöd för Ryssland.
Sverige har inte förmåga att hantera de volymer som dagligen drabbar Ukraina.
Konsekvenserna av allt detta har inte fått ta plats i valdebatterna. En ny regering kommer snabbt att behöva konstatera att 3,5 procent av BNP till militärt försvar inte kommer att räcka. I Finland har en parlamentarisk arbetsgrupp bedömt att försvarsbehoven kräver mycket mer.
Ukraina illustrerar behovet av ett luftförsvar som kan hantera ballistiska robotar, jetdrönare och långsammare drönare. Sverige har inte förmåga att hantera de volymer som dagligen drabbar Ukraina. Ett nygammalt drönardriftvärn, som gör det möjligt för andra än Försvarsmakten att sköta drönarskyddet av samhällsviktiga anläggningar bör vara ett av de första besluten från en ny regering.
Den militära listan kan göras lång, liksom listan över behoven på den civila sidan. Sjukvård, försörjningsberedskap, teknikutveckling, energisäkerhet, reparationsberedskap och tillverkningsförmåga är bara några områden. Problemet är inte bara en fråga om pengar, utan också om hastighet. Att få saker att hända rent praktiskt.
Samtidigt motverkas delar av upprustningen genom Finansdepartementets olika kreativa sätt att plocka tillbaka pengar från försvarssatsningar. Fortifikationsverkets avkastningskrav innebär till exempel att pengar ur försvarsbudgeten via hyrorna förs tillbaka till staten. Anslag behövs om vi vill ha kajer byggda till inköpta fregatter när fartygen levereras från Frankrike, och inte år senare. Några av de regementsorter som beslutades 2020 kommer att vara färdiga först 2035 eller senare, det är förvisso verkligen inte bara finansens fel. Långsamma tillståndsprocesser och en oförmåga hos olika aktörer att arbeta parallellt bidrar till ineffektiviteten.
Till detta kommer det pågående krig som Estlands utrikesminister beskriver – kriget under nivån för väpnad konflikt. Ett krig som börjar och slutar i Kremls, Beijings och våra huvuden.
Allt detta borde vi ha pratat om före valet på söndag.