Uppdaterad 11.20 | Publicerad 11.13
Abbe var toppstudent på Chalmers med bäst betyg i matte på hela utbildningen.
Men i stället för att få studera klart utvisades han ensam och har tvingats bo i parker och på gatan.
– Jag hade en stor dröm om att en dag bli forskare och doktorand – i stället försöker jag bara hitta någonstans att sova och något att äta, säger han.
Abbe, 21
Utvisad till: Irak
Gjorde i Sverige: Pluggade Chalmers tekniska högskola
Abbe, eller Abdullah som han egentligen heter, hade varit i Sverige i sex år, tagit studenten, till och med fått diplom för sina goda studieprestationer och börjat plugga till högskoleingenjör i mekatronik på Chalmers tekniska högskola, när utvisningsbeslutet kom förra året.
Eftersom han hade blivit myndig fick han inte längre stanna i Sverige med sin familj, utan skulle skickas ut till Irak – som en av de så kallade tonårsutvisade.
– Jag blev helt chockad. Det kändes som att jag såg hela min framtid och min dröm försvinna framför mina ögon. Jag var tvungen att lämna mina studier, mina vänner och min familj, allt jag hade byggt upp under sex år, berättar han.
Asylprocess i annat land
I sin ansökan till Migrationsverket hade Abbe beskrivit hur hans familj tidigare levt under hot från IS och våldsamma miliser i Irak, hur han saknar nätverk där och livrädd för att åka tillbaka. Myndigheten säger visserligen att det pågår ”urskillningslöst våld i Bagdad ”, men menar att det inte är någon risk för att Abbe ska drabbas. Som myndig anses han inte heller ingå i kärnfamiljen längre:
”Trots att du har arbete och studerar samt att dina föräldrar och syskon bor i Sverige, bedömer Migrationsverket att dessa omständigheter inte är tillräckliga för att du ska anses ha skapat dig en särskild anpassning till Sverige” skriver myndigheten.
När Abbe utvisades tillsammans med sin bror, valde de av rädsla att istället ta sig till ett annat land i Europa, som vi inte nämner här för hans säkerhets skull. Abbe är inne i en ny asylprocess där.
Men det har varit svårt, på flera sätt, att lämna allt i Sverige. I början hade Abbe ingenstans att bo och berättar hur han fick sova på gator, i parker och på andra tillfälliga platser. I dag har han fått en sovplats i en lägenhet där det bor åtta andra personer. Ett tag fick han jobb på en restaurang, där han fick jobba i tolvtimmarspass för 20 euro om dan.
– Det här är fortfarande min verklighet. Jag har ingen stabil bostad, ingen familj här som kan hjälpa mig och väldigt lite stöd. Ibland går jag till välgörenhetsorganisationer för att få mat och en plats att sova på för natten, säger Abbe.
”Svårt att förstå logiken”
Han har mått dåligt psykiskt, på grund av saknaden efter familjen, hopplösheten och sorgen över allt han förlorat och gått igenom. Svårast är att se hur de gamla vännerna i Sverige fortsätter sina liv, studerar, tar examen, får jobb – allt det han själv drömde om och planerade. Medan han själv står kvar på samma station, som Abbe beskriver det.
– Jag hade en tydlig väg framför mig – utbildning, universitet, arbete och så småningom ett liv där jag kunde bidra till samhället. Nu vet jag inte ens var jag kommer att bo framöver.
– Det är svårt för mig att förstå logiken bakom det. Varför ska man först investera så mycket i en ung människa och sedan skicka bort honom precis när han är redo att börja bidra tillbaka?
Gett upp drömmen
Precis som andra unga tonårsutvisade hade Abbe stort hopp om att få hjälp av regeringens nya tonårsventil. Men eftersom han nu har hunnit fylla 21, där ventilens gräns går, kommer han att falla utanför. Enda möjligheterna att få komma hit är att han får ett jobb med lön över 34 000 kronor, eller betalar hundratusentals kronor för att fortsätta studierna på Chalmers, pengar han inte har.
Abbe har gett upp drömmen om att få komma tillbaka, men säger att han hoppas att hans historia kan få folk att förstå hur det är att vara en ung människa i denna situation. Han frågar sig ofta varför han har drabbats, när han gjort allt rätt.
– Varför ska myndighetsbeslut få leka med människors liv på det här sättet? Är vi inte människor? Vad har jag gjort för fel för att förtjäna det här?
Nardine, 21
Utvisad till: Egypten
Gjorde i Sverige: jobbade på restaurang, drömde om att bli tandläkare
Nardine hade pluggat upp betygen på Komvux, skaffat ett extrajobb på en restaurang och planerade söka till Karolinska institutets tandhygienistprogram, eller kanske bli tandläkare, när hon utvisades från Sverige i maj. I Egypten bor hon nu ensam i en liten lägenhet, och försöker undvika att gå ut för att inte bli trakasserad.
– Dagarna går jättelångsamt, jag orkar inte med att söka jobb eller något alls. Allt blir sämre och sämre, jag mår inte så bra. Det har gått fyra månader nu och det känns som jag dör varje dag, säger Nardine.
Sin mamma, som bor kvar i Huddinge och arbetar inom äldrevården, har Nardine inte kunnat träffa på flera månader nu. Mamman har ansökt om förlängt tillstånd som anhörig till Nardines bonuspappa, och kan under processen inte lämna Sverige för att hälsa på sin dotter. Nardine kan i sin tur inte åka till Sverige och hälsa på familjen, eftersom hon har fått ett utvisningsbeslut.
– Jag gråter som ett barn varje kväll, vill bara åka hem, säger Nardine.
Hon har sökt flera utbildningar i Sverige, bland annat sjuksköterska, tandläkarprogrammet och utbildningen i biomedicin, för att eventuellt kunna få ett uppehållstillstånd för studier. Det skulle kosta minst 200 000 kronor per läsår, en miljon för hela utbildningen. Men Nardine står än så länge bara på reservplats, och terminen har redan börjat.
– Det känns som om mitt enda hopp är förstört.
Doniyor, 19
Utvisad till: Uzbekistan
Gjorde i Sverige: gick sista året på Fordonstekniska programmet på Praktiska gymnasiet.
Doniyor beskrevs som ”klassens hjärna” av kompisarna på gymnasiet i Stockholm, och hade fått löfte om att få jobb på en bilverkstad där han varit en uppskattad praktikant. Han har alltid älskat bilar, och drömmen var att starta egen verkstad någon dag. Men istället utvisades Doniyor till Uzbekistan för några veckor sedan. Då hade han varit sex år i Sverige, sedan han var 13, tillsammans med sina syskon och föräldrar, som alla fått stanna.
– Jag känner mig som en turist på besök, som om jag bara är här på semester. Allting här är svårt, jag vet inte hur saker funkar, för jag är inte anpassad efter systemet här. Jag växte ju upp i Sverige och kan det svenska systemet, berättade Doniyor för Aftonbladet på telefon från staden Samarkand i Uzbekistan.
Han saknade även sina vänner, som han skulle tagit studenten tillsammans med nästa vår. Stressen kring processen om utvisningen hade tärt mycket på Doniyor, som har gått ner sju kilo i vikt på några månader.
Han har nu sökt nytt uppehållstillstånd, och hoppas kunna få hjälp av regeringens tonårsventil. Men om han får komma tillbaka till sin familj och till sitt liv i Sverige, är än så länge oklart.
Donya, 21 och Darya, 24
Utvisade till: Iran
Gjorde i Sverige: pluggade till sjuksköterskor på Högskolan Väst
Nu har det gått ett år sedan systrarna Donya och Darya från Göteborg utvisades till Iran. Båda pluggade till sjuksköterskor på Högskolan Väst i Trollhättan, men trots att skolan reserverat deras platser på utbildningen har de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd för studier som de sedan skickat från Iran, precis som reglerna kräver.
Migrationsverket menar att de vill tillbaka till Sverige av fler anledningar än att plugga.
Själva har systrarna beskrivit det som en dröm att få bli sjuksköterskor och sedan kunna arbeta inom vården.
– Vi lämnade inte bara ett land, vi lämnade vår vardag, våra vänner, våra rutiner och den framtid vi hade byggt upp under många år. Det är därför splittringen känns så brutal, sa Donya i en intervju Aftonbladet gjorde i våras.
Under USA:s anfall mot Iran har internet varit avstängt, och familjen i Göteborg fick länge inga livstecken allt från systrarna.
”Glöm inte oss” skrev systrarna i ett meddelande, när bomberna föll.
Än idag är deras framtid oviss, och de har varken kunnat studera eller arbeta i Iran.
Nozanin, 21
Utvisad till: Ryssland
Gjorde i Sverige: Arbetade heltid och tog gymnasieexamen på distans.
I våras utvisades Nozanin från Sverige. Hon hann fylla 21 år fem dagar innan regeringen presenterade sin tonårsventil – som lovar att hjälpa de som utvisats under 21 år att återvända. Familjen kom till Sverige för fem år sedan, efter att mamman gift sig med en svensk medborgare.
– Det känns jättekonstigt, väldigt skumt, att bo själv efter att ha levt med sin familj hela sitt liv. Det är som att livet har stannat, har Nozanin tidigare sagt till Aftonbladet.
Nozanin sökte om förlängt uppehållstillstånd när hon var 17 år, men först efter att hon hunnit blivit myndig, kom avslaget. Förutom att Nozanin pluggade för att ta sin gymnasieexamen på distans arbetade hon även heltid – men hon tjänade för lite för att nå upp till lönekravet.
– Jag har stora ambitioner, kanske vill starta eget företag en dag. Men just nu känns allt oklart, jag vet inte vad som kommer att hända, har Nozanin tidigare berättat.
Nozanin har nu sökt uppehållstillstånd för universitetsstudier på ekonomiprogrammet, som hon drömt om att studera. Enligt regeringen är det just sådana studietillstånd som tonårsutvisade över 21 ska kunna få. Men så sent som igår fick Nozanin ändå avslag, och hennes familj beskriver hur hon är helt förkrossad.
Banthita, 20
Utvisad till: Thailand
Gjorde i Sverige: studerade och höll på att ta körkort
För snart ett år sedan utvisades Banthita och hon tvingades lämna sin mamma, lillasyster och styvpappa i Strängnäs. Nu bor 20-åriga Banthita ensam i en lägenhet i Bangkok och pluggar engelska och kinesiska. Hon saknar sin familj.
– Efter skolan går jag rätt hem, jag har några kompisar men det är ändå ganska ensamt, säger Banthita över telefon.
Banthita flyttade till Sverige år 2022 men när Banthita sökte för att förlänga sitt uppehållstillstånd var hon över 18 år och räknades inte längre ingå i kärnfamiljen. Hennes lillasyster har fått permanent uppehållstillstånd. I början av nästa år fyller Banthita 21 år gammal och hon är osäker på om hon kommer hinna få uppehållstillstånd genom tonårsventilen som införs i oktober i år.
– Jag vill komma tillbaka till Sverige och min familj, säger hon.