Civil Polis
Våldsvågen
Dream On/Border
POP När Civil Polis albumdebuterade med ”En man utan referenser” i fjol var de en milt uttryckt uppfriskande fläkt av något som vi inte hade en aning om att vi behövde. En på ytan kaotisk men strax under högst organiserad kombinationsattack av poesi, politik, satir, trams, breakbeats och pop.
Det hemliga folkhemsbyråkratiromantiserande kollektivet vill hellre vara en rörelse än ett traditionellt band, med ambitionen att göra hela Norden till medlemmar.
Samtidigt ska revolutionen ske på deras egna villkor. Hur inbjudande attityden än är vägrar de Spotify och satte inför debuten upp egna streamingtjänsten Civil Radio.
Där finns även uppföljaren ”Våldsvågen”, som släpps lagom till valet och självklart med en tillhörande valplattform.
Men Civil Polis låter sig förstås inte placeras på någon traditionell politisk skala, de gör sitt bästa för att inte placera sig någonstans över huvud taget förutom där det händer något som känns lite mer och är lite roligare och mer spirituellt än det förvirrade kaos som via olika sorters medieflöden passerar som verkligheten.
Eller som de, bland mycket annat, skriver på sin plattform: ”Vi ska instifta friskvårdsbidrag för mental akrobatik, vi ska hålla sinnet i god form.”
En låt som ”Gränsbevakarna”, ett collage av nyhetsröster om gränser ur alla vinklar över en cool liten pianogroove, känns central för vad Civil Polis handlar om. Den erbjuder inga svar eller lösningar men kokar ned en allmän känsla av samtid och visar upp den i all sin absurditet.
Även när de skriver aningen mer traditionella poplåtar, vilket de gör betydligt oftare här än på förra albumet, är det känslan som orden bygger som är värdet snarare än vad de någonstans betyder. I den meningen känns Civil Polis inte sällan som ett slags arvtagare till Olle Ljungström, Jakob Hellman och Doktor Kosmos, ibland även musikaliskt.
Det är över huvud taget gott om väldigt bra låtar på ”Våldsvågen”. Titellåten är en tungt rullande kaosbanger som kompisarna i Sylvie’s Head förmodligen nickar gillande åt. ”Ett litet trick” är ett vibrerande möte mellan poesi och fri elektronik med Nathalia och Cockhouse som gäster. ”Clown” och ”Skärvorna” hade kunnat bli hits i en mindre algoritmdikterad värld och ”Häng kvar” är en tilltalande sårbar liten gitarrballad bland alla vässade slagord och yviga statements.
Alldeles för få som läser det här kommer att orka signa upp sig på Civil Radio för att ta del av ”Våldsvågen”, men jag vill med bestämdhet hävda att det hade gjort er gott.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik