Stefan Sundström & Sista Jäntan
Den svenska kulturkanonen
Ella Ruth Institutet
ROCK/VISOR För en klimatengagerad vänsterman som Stefan Sundström saknas inte direkt saker att vara upprörd över på ett nytt album två dagar innan valet.
Men även om han som betydligt fler än en gång har kallats ”Farstas Mick Jagger” i nummer som ”Gunga rull”, ”Jorden” och ”Tula hem” avlossar några giftigt riffande varianter på Stones och AC/DC är anslaget vid 66 års ålder oftare stillsamt reflekterande och klarsynt uppgivet än proggpunkigt plakatbräkande.
Vilket gör det här förmodade förlustprojektet – precis som Civil Polis vägrar Sundström numera Spotify – till ett inte sällan ganska gripande litet debattinlägg. Särskilt som han i detta sitt svar på Tidö-regeringens kulturkanon inkluderar karakteristiskt sköra versioner av ”Den blomstertid nu kommer”, ”Omkring tiggarn från Luossa” och Wolf Biermanns ”Uppmuntran”, som Sundström har hållit nära hjärtat sedan han som elvaåring hörde den med Lena Granhagen.
Här finns den med som sista nummer för att ”vi måste uppmuntra varann att stå emot oljelobbyisterna och deras hantlangare i regeringskansliet, vi måste försvara demokratin och ett klimat mänskligheten kan överleva i”, som Sundström skriver i ett pressmeddelande.
Han gör den både kraftfullt och värdigt. Ännu finare är egna balladen ”Sakta”, om ”Netflix-bulimi” och hav tömda på både liv och hopp.
Det gick inte riktigt som det var tänkt med Stefan Sundströms tjugonde studioskiva. Efter avslutad inspelning dog hans basist och nära vän Nikke Ström, vilket förstås lade viss sordin över projektet.
Men Nikke finns med både på albumet och på det Jan Lööf-tecknade omslaget, så ”Den svenska kulturkanonen” blir nu även en sista hälsning från och hyllning till en legendarisk svensk musiker.
BÄSTA SPÅR: ”Sakta”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik