S-ledaren Magdalena Andersson har tuffa förhandlingar framför sig om hon ska kunna bli statsminister. Motsättningarna är många mellan partierna i den nuvarande oppositionen.
Här är sex tunga sakfrågor där det kommer att bli strid.
S-ledaren Magdalena Andersson har tuffa förhandlingar framför sig om hon ska kunna bli statsminister. Motsättningarna är många mellan partierna i den nuvarande oppositionen.
Här är sex tunga sakfrågor där det kommer att bli strid.
Magdalena Andersson har konsekvent vägrat att peka ut vilka partier hon vill ha med i en S-ledd regering, eller vilka hon vill ha som samarbetspartier i riksdagen. Därför finns det inte heller några överenskommelser om vilken sakpolitik det blir om de fyra oppositionspartierna ska bilda ett regeringsunderlag efter valet.
Till att börja med måste det manglas fram en uppgörelse som säkrar stödet för S-ledaren i en statsministeromröstning. Sedan ska en ny regering senast den 15 november presentera en budget som klarar sig igenom riksdagen.
Frågetecken behöver rätas ut om skatterna, skolan, energipolitiken och mycket annat. En svettig höst väntar vid förhandlingsbordet.
Inkomstskatter
Skattepolitiken blir en rejält svår nöt att knäcka för de rödgröna partierna om de får möjlighet att bilda regering. Motsättningarna grundar sig i djupa ideologiska motsättningar om vad ett ökat eller minskat skattetryck skulle innebära för landets välstånd. Skillnaderna är störst mellan MP och V å ena sidan och C å den andra, medan S ligger någonstans i mitten.
Både V och MP vill införa en miljardärsskatt för de allra rikaste och höja skatten för dem med höga inkomster. S säger nej till miljardärsskatten men vill också att höginkomsttagare ska bidra mer med skatt än vad de gör i dag.
För C är skattehöjningar ett rött skynke och partiet vill att det ska löna sig bättre att arbeta. C vill därför att inkomstskatterna sänks, i första hand för dem med lägre inkomster.
Karensavdrag
Karensavdraget är en av S stora valfrågor där partiledaren Magdalena Andersson lagt in mycket prestige. Det handlar om att det inte längre ska göras något avdrag på lönen för den första sjukdagen och S tänker sig att det är företagen som ska stå för kostnaden.
För företagarpartiet C är det otänkbart och partiet säger blankt nej till ett sådant förslag. Partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist har dock öppnat för att förhandla om frågan, med utgångspunkt att eventuella kostnader inte ska läggas på företagen.
Både MP och V vill liksom S slopa karensavdraget.
Arbetsgivaravgifter
För C är företagens villkor en av de allra viktigaste frågorna. C vill lägga stora resurser på att sänka företagens kostnader för att anställa, bland annat genom att sänka arbetsgivaravgifterna för unga, för långtidsarbetslösa och för dem med låga löner.
Inget av de andra oppositionspartierna vill sänka företagens kostnader för att anställa på det här sättet. S ser hellre satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och är kritiska till både generella och riktade sänkningar av arbetsgivaravgifterna.
Även V ogillar sänkningar av arbetsgivaravgifterna och anser att det är dyrt för statskassan och ineffektivt för att skapa nya jobb. MP är i grunden emot sänkningar men kan tänka sig att göra det för vissa branscher, till exempel lantbruk och livsmedelsproduktion.
Kärnkraften
Tidöregeringen har lagt mycket kraft på att bana väg för nya reaktorer. Ett upplägg för omfattande subventioner har klubbats av riksdagen, flera företag har anmält intresse, och en ansökan om statsstödsprövning har skickats in till EU-kommissionen. Hur kommer en eventuell S-ledd regering hantera detta?
Miljöpartiet är kategoriskt emot Tidöplanerna. Daniel Helldén har sagt att ”vi kan inte sitta i en regering som bygger ny kärnkraft”. Socialdemokraterna däremot är i princip positiva till nya reaktorer, men köper inte Tidöpartiernas upplägg i alla delar. Framför allt vill S ha en bredare överenskommelse om energipolitiken som inkluderar stöd till havsbaserad vindkraft, något som även MP gillar.
Vattenfall är det företag som har kommit längst i planeringen och bland annat valt vilka reaktorer de vill ha. Frågan är vad det statliga bolaget får för direktiv av en ny regering.
Vinster i friskolorna
”Stoppa vinstjakten i skolan” är en av Socialdemokraternas viktigaste paroller i valrörelsen. Tidöregeringen har på olika sätt stramat åt möjligheterna att ta ut vinst från friskoleföretag, men S vill gå längre. V och MP är på samma linje. De rödgröna anser att skolor bara ska kunna drivas av kommuner eller icke-kommersiella ägare, som stiftelser eller kooperativ.
Centern avviker. Partiet är med på att utrymmet för vinstutdelning begränsas genom hårdare kvalitetskrav, men anser inte att aktiebolagen i sig är problemet. En hållning som ligger närmare Tidöpartiernas.
Åsiktsskillnaderna mellan partierna är bara en av utmaningarna. Att få ut bolagen ur skolsektorn kommer att vara juridiskt komplicerat och troligen förknippat med stora kostnader för skadestånd.
Särskilt ömmande omständigheter
S har hela mandatperioden vinnlagt sig om att ligga nära Tidöpartiernas strama migrationspolitik. Skillnaden är stor mot V, C och MP som ofta har röstat emot förslagen från regeringen Kristersson.
Under striden om de så kallade tonårsutvisningarna blev skillnaderna tydliga mellan oppositionspartierna. Alla fyra krävde visserligen att regeringen skulle göra något åt saken, men C, V och MP föreslog också att man skulle återinföra en ventil i asylreglerna som hade slopats. Det handlade om möjligheterna att få stanna i Sverige på grund av ”särskilt ömmande omständigheter”.
Så långt ville S inte gå. Men kravet kan återkomma om de fyra partierna ska ha ett regeringssamarbete. C, V och MP lär kräva att det blir någon skillnad på migrationspolitiken efter ett maktskifte.