INSÄNDARE. Vi måste i alla fall kunna säga till våra barn och barnbarn att vi gjorde vad vi kunde. Deras möjlighet att få leva på ett inte alltför varmt jordklot är viktigare för oss än att vi ska äta en massa kött, få resa fossilt och fortsätta att överkonsumera, skriver Emil och Klara Molander.
Vi svenskar drar vårt strå till stacken i klimatfrågan, anser Erik Widén, och argumenterar med statistik som bortser både från att de svenska utsläppen har slutat att minska och snarare ökar, och från att våra utsläpp per capita är större än genomsnittet i världen, om man räknar med utsläppen från konsumtion.
Widén menar att de svenska utsläppen inte spelar någon roll på det stora hela, eftersom de utgör en så liten andel av de globala utsläppen. Men vad händer om alla resonerar på det sättet? Varje människa och varje folk måste ta ansvar för att minska sina utsläpp.
Här har vi svenskar ett särskilt ansvar, med tanke på vårt lands historiska utsläpp av fossila bränslen, jämfört med de flesta länder i världen, och att vi, till skillnad från många andra, har både de ekonomiska och samhälleliga förutsättningarna att ställa om, utan att det inverkar särskilt mycket på vår livskvalitet. Om inte vi, som i ett globalt perspektiv är så privilegierade, anser oss ha råd att ställa om, vilka ska då göra det?
Genomsnittssvensken släpper ut cirka 8 ton koldioxidekvivalenter per år, om man räknar med vår konsumtion, och vi skulle behöva komma ner till ca 1 ton per person och år för att förhindra mycket allvarliga konsekvenser för jordens klimat. Detta är inte alarmism eller en ”religiöst färgad undergångsbild” från rödgröna och aktivister, utan vad klimatforskarna säger.
Vi behöver inte fler politiker eller insändare som förringar situationens allvar, som försöker frånta oss vårt ansvar, och som basunerar ut att det vi gör ändå inte spelar någon roll. Vad vi behöver är hopp, och en tro på det goda i alla människor.
Widén har naturligtvis rätt i att det är svårt att minska de globala utsläppen som världen ser ut just nu. Men historien har lärt oss att saker kan förändras snabbt, när många vill samma sak, och när de som kan går före.
Vi måste i alla fall kunna säga till våra barn och barnbarn att vi gjorde vad vi kunde. Att deras möjlighet att leva på ett inte alltför varmt jordklot var viktigare för oss än att vi skulle få äta en massa kött, få resa fossilt och få fortsätta överkonsumera. Vad är viktigast för dig, Erik Widén?
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare