SVAR PÅ INSÄNDARE. Vare sig Liberalerna, Centerpartiet eller Miljöpartiet passar väljare som uppskattar klassisk folkpartistisk politik. Att MP:s ledning heller inte verkar ha några problem med att dela regeringskansli med Vänsterpartiet gör att den liberala titeln känns ännu längre bort, skriver studenten Simon Nyberg.
Som vilsen socialliberal med försmak för Liberalernas politik, men en dålig känsla kring att Sverigedemokraterna ska sitta i regeringen, gav Jenny Granberg Ahlmarks beskrivning av Miljöpartiets politik som ”klassiskt folkpartistisk” mig något som kan liknas vid hopp. Ett liberalt parti som vägrar SD och inte delar Centerpartiets totala övertro på marknaden hade varit ett trevligt inslag i dagens politiska landskap.
Efter en snabb genomläsning av Miljöpartiets valmanifest fick hoppet dessvärre dö. Ett parti som tror att bostadskrisen bäst löses genom statliga stöd, vill driva viktiga investerare ur landet genom skatter på orealiserade tillgångar och inte ens kan tänka sig låta vuxna människor köpa en flaska vin i närmsta mataffär måste ändå anses ha passerat gränsen för vad som kan anses vara socialliberalt.
Att de heller inte verkar ha några problem med att dela regeringskansli med det parti som just nu verkar ha störst problem med att hålla borta extrema och illiberala tankar från de egna leden gör att den liberala titeln känns ännu längre bort.
Jag kommer att fortsätta vara socialliberal, men så länge Miljöpartiet avfärdar kritik, Centerpartiet inte förstår att 90-talet är förbi och Liberalerna vägrar hitta hem, får jag nog vackert fortsätta vara vilsen.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare