På ”Den svenska kulturkanonen” varvas de ömsint poetiska med krängande vokalinsatser. Det som både räddar och sänker skivan är känslan av att alla haft kul, skriver DN:s Po Tidholm om Stefan Sundströms nya album.
Rock
Stefan Sundström & Sista jäntan
”Den svenska kulturkanonen”
(Ella Ruth-institutet)
Jag kommer att tänka på det gamla amerikanska punkbandet Bad Brains när jag lyssnar på Stefan Sundströms nya skiva. Bad Brains spelade oftast punk men bytte också ibland fullkomligt skepnad och spelade hypnotisk och lågmäld dub-reggae. Lite så är det med Sundström, han är både en modern inkarnation av en varm och poetisk Fred Åkerström och Farstas bredkäftat bräkande Mick Jagger – om vartannat. Det är vid det här laget ingen hemlighet att jag har lika svårt för den senare som jag faktiskt älskar den tidigare.
Schizofrenin drar i gång omgående. Första låten på skivan är en smärtsamt vacker version av ”Den blomstertid nu kommer” som börjar viskande och sakta växer till ett monument över typ nästan allt som är fint med Sverige. Körer, fioler, steel guitar, percussion och så Sundströms fantastiska närvaro. Hela psalmen blir som ett statement i valtider, på samma sätt som när Springsteen sjöng ”This land is your land”. Detta är inte konservatismens sång, det är allas.
Förväntningen efter denna sex minuter långa hymn – och skivans titel ”Den svenska kulturkanonen” – är att det finns ett ärende här. Att lyfta fram landets nyanser, att ta tillbaka det som tas ifrån oss.
Men redan låt två tar ned mig på jorden, för då ska det brölas om Little Richard och ”en doft av hasch” och stånkas fram Stones-boogie med riffglädje och nonsenstext. Och sen fortsätter det så där. Det ömsint poetiska varvas med rockutbrott och krängande vokalinsatser.
Det som både räddar och sänker det hela är kanske känslan av att alla haft kul. De åkte till Silencestudion i Värmlandsskogen, de var ett gäng, de lirade, följde infall och det blev vad det blev. Det var basisten Nikke Ströms sista inspelning i livet. Alla vägrar Spotify. Det är sympatiskt. Ja, allt är sympatiskt. Men också gjort utan mycket tanke på publikens mentala hälsa.
Bästa spår: Den blomstertid nu kommer
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik.
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.