Svenskar har ett absurt förhållande till godis. En slags kan inte leva med, kan inte leva utan-relation. I matbutiken är det tydligare än någonsin.
Beakta dadeln. Den skrumpna, übersöta frukten har plötsligt blivit en storsäljare när den fått smaker som sura colanappar, chokladbollar och hallon-saltlakrits. Kvarg kommer i smaker som ”cookies and cream” och ”hallon och chokladtårta”. Proteinbars smakar sura S-märken och nötkräm. Energidryck smakar skumtomte.
För drygt tio år sedan försökte Loka till och med få mineralvatten att smaka rosa skumsvampar och chokladmilkshake. En person i min närhet beskrev det som ”att dricka en tolvårings saliv”.
Kanske kan man skylla proteinpudding med Centersmak på vårt lutherska arv.
Vad är det som pågår? Varför vill en 43-åring som just varit på gymmet dricka något som påminner om en sexårings godispåse?
Kanske kan man skylla proteinpudding med Centersmak på vårt lutherska arv. Den svenska matmoralen har länge rymt en idé om återhållsamhet, ordning och att göra sig förtjänt av njutning.
Gällande proteinprodukter och ”nyttiga mellanmål” är förstås målgruppen den självspäkande. Ett praktexempel är paret i senaste säsongen av ”Gift vid första ögonkastet” som förenas i sin tro på att socker ger barn adhd och i sitt intresse för att räkna ut kaloriinnehållet i hotellfrukosten.
Godiset vill vi uppenbarligen inte ge upp. Vi vill bara helst slippa sockret, kalorierna och allt som gör det gott.
Dadlar med smak av Delicatoboll innehöll 409 kalorier per 100 gram. En riktig Delicatoboll innehöll 480.
Därför har en hel marknad av märkliga Frankenstein-produkter uppstått. En sked socker får medicinen att gå ner, sjöng Mary Poppins. Nu har vi tagit bort sockret och behållit godissmaken – för att få ner produkter som ingen ens har sagt att vi behöver.
För ofta är den där tänkta nyttoaspekten högst tveksam. När GP lät en näringsfysiolog granska de populära smaksatta dadlarna visade det sig att dadlar med smak av Delicatoboll innehöll 409 kalorier per 100 gram. En riktig Delicatoboll innehöll 480. Dadlarna bidrar visserligen med mer fibrer och mineraler, men hennes dom var ändå att betrakta dem som godis.
Med allt detta sagt. Det finns även aw-drinkar och alkoläsk inspirerade av lösgodis. Billys pan pizza har lanserats i äpplepaj- och chokladversion. Här finns ingen påstådd hälsovinst att gömma sig bakom.
Vilket leder till en annan fråga: Hur fick vuxna människor en så infantil smakpalett?
Vi försöker övertyga oss själva om att sötningsmedel och fettfritt visst smakar lika gott.
Vi lever i en matkultur där människor kan nörda ner sig i naturvin, kimchi, hantverksost, chilioljor, ostron, kaffe och surdegar – samtidigt som en annan enorm kommersiell kraft tycks gå ut på att få varenda produkt att smaka som ett barnkalas 1997.
Allt kan vara lördagsgodiset fel. Sedan tidig ålder har vi fått lära oss två saker samtidigt: 1. Godis är dåligt. 2. Godis är det bästa som finns.
En perfekt cocktail för att skapa ett evigt ha-begär.
Hur som helst lär det inte stillas av alla dåliga imitationer. Vi försöker övertyga oss själva om att sötningsmedel och fettfritt visst smakar lika gott. Det gör det inte.
Det finns inget ”nyttigt godis”, det finns gott godis och det finns äckligt godis. Vi behöver inte äta något av dem, men om vi vill göra det borde valet vara rätt självklart.
Ska det vara, så kan det väl få vara.
Nästa gång du blir sugen på godis: köp godis.