Brittisk press rapporterar nu upprört om den hårda svenska migrationspolitik som har lett till att många engelsmän efter Brexit har utvisats från Sverige.
Det är lätt att instämma i kritiken mot den fyrkantiga hjärtlösheten när en mormor med barn och barnbarn och ett helt liv i Sverige visas på dörren.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra:
Vad tror ni att ni röstade på när ni valde Brexit?
Val spelar roll. Val får konsekvenser.
Att en majoritet av britterna i folkomröstningen 2016 röstade för Brexit betyder att Storbritannien lämnade EU och därmed den fria rörligheten.
Att Ulf Kristersson blev statsminister med hjälp av Sverigedemokraternas riksdagsmandat betyder att Jimmie Åkesson har tillåtits dominera migrationspolitiken. Det innebär en Tidöregering som rycker uppehållstillstånden från gamla mormödrar, splittrar familjer och utvisar tonåringar till länder de aldrig besökt. Det innebär att Sverige i högre grad än något annat EU-land kastar ut britter.
En klassisk liberal grundinställning är att vem som helst i princip ska kunna bosätta sig var som helst så länge hen kan försörja sig och de sina och bidra till det gemensamma. Ideologiskt är det ungefär så långt bort man kan komma från Sverigedemokraternas etnonationalistiska vurmande och allt mer aktivistiska utvisningspolitik.
Moderaterna gick 2022 till val på att Sverige skulle ha EU:s strängaste migrationspolitik. Integrationen hade misslyckats.
Moderaterna går nu till val på att SD ska släppas in i regeringen. För SD är dock integration ointressant. För SD kommer ursprunget alltid vara viktigare än destinationen; varifrån man kommer viktigare än vart man vill.
I USA sitter i dag en president i Vita huset och ritar om världskartor och publicerar AI-genererade idolbilder på sig själv samtidigt som han låter sina personliga rancuner styra inrikespolitiken.
77 miljoner amerikaner röstade på Donald Trump i valet 2024. De kan inte hävda att de inte visste vad de gjorde. Trump hade redan en presidentperiod bakom sig och hade under åren däremellan varit förödande tydlig både med sin småsinta hämndgirighet och sin megalomaniska självöverskattning.
I tyska delstaten Sachsen-Anhalt fick nyligen det högerextrema Alternativ för Tyskland 43,8 procent av rösterna, detta i ett land där – bara två generationer bort – svarta uniformer och röda armbindlar fyllde gatorna.
Demokratin avskaffas numera sällan med kupper, påpekar filosofiprofessorn och demokratiforskaren Åsa Wikforss, utan genom fria val där auktoritära krafter medvetet manövrerar sig fram tills det inte längre blir några fler fria val.
Förfärade kommentatorer söker ofta släta över val på populister och högerextrema med att det handlar om missnöjesyttringar, proteströster. Så kan det förstås vara. Men även om missnöje kan vara en förklaring, får det aldrig bli en ursäkt.
Eftersom val spelar roll. Eftersom val får konsekvenser. Och eftersom rösträtt inte bara är ett privilegium utan också ett demokratiskt ansvar.