Sällan har uttrycket ”ler från öra till öra” varit mer applicerbart än det är på Alexander Andersson efter Djurgårdens 7–1-vinst mot IFK Haninge i kvalet till svenska cupen.
Glädjen går att ta på hos 16-åringen, som under torsdagskvällen både fick göra sin första start och sitt första mål för klubben han har hejat på sedan han var ung. Eller, yngre.
– Det är så klart en hur stor dröm som helst, hur coolt som helst. Att få göra det framför så många djurgårdare... Det är bara glädje.
”Pappa var nervös”
Och glädjen är, som nämnt, svår att ta miste på. Andersson förklarar det med att det är just Djurgården han spelar för.
– Det har varit en dröm sen jag var hur liten som helst.
Du verkar verkligen helt över molnen. Kommer du kunna sova i natt?
– Det blir nog svårt tror jag... Eller jo jag kommer kunna sova. Pappa var rätt nervös innan matchen och jag bara: ”Lugn, jag fixar det här. Det ska nog inte vara så svårt”.
”Tror han är stolt”
Så svårt verkade det heller inte vara att startdebutera för Andersson, som imponerade matchen igenom. Därmed fick pappa Andersson kanske ett nytt favoritminne från Stadion, dit far och son brukade titta på matcher tillsammans när Alexander var liten. Eller, mindre.
– Pappa är jättedjurgårdare och jag minns sista matchen på Stadion, vi hade ingen biljett men kom in ändå. Det var han glad över, att få se Stadion en sista gång. Och nu är vi här igen, så får han se mig spela... Jag tror att han är glad och stolt över mig.