Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | VALET 2026
Det har ofta sagts i denna valrörelse att det är för lite ideologi. Det verkliga problemet är dock avsaknaden av ideologiskt grundade svar från de politiska partierna på de avgörande framtidsfrågorna.
Ideologier brukar beskrivas som kartor som pekar ut en riktning för politiken, som världsbilder genom vilka vi tolkar värden, eller som kompasser med vilka vi kan orientera oss kring hur olika avvägningar ska göras.
Ideologiska skillnader kan uttryckas i konflikter om hur samhällsproblem ska förstås. En socialist, en liberal och en konservativ ser olika saker när de tittar på en och samma händelse. En folklig demonstration kan förstås som en kritik mot orättvisa institutioner, som ett individuellt uttryck för yttrandefrihet eller som ett hot mot lag och ordning.
I årets valrörelse utgår många av de politiska partierna från snarlika problemformuleringar – exempelvis att invandringen har varit för stor, att rättspolitiken varit för mjuk, och att priserna på mat, el och drivmedel varit för höga. Det finns alltså små ideologiska skillnader i synen på vilka problem samhället står inför.
Ideologiska skillnader kan också komma till uttryck i föreslagna lösningar. Politiska partier har en uppsättning delvis ideologiskt grundade generella lösningar som väntar på samhällsproblem att appliceras på. Ett socialistiskt parti vill minska ojämlikheten, ett liberalt parti öka friheten och ett konservativt parti att samhällsförändringar ska ske på ett ordnat sätt.
Även med avseende på lösningar är det mindre tydligt hur vissa framträdande politiska utspel ger uttryck för den ideologi som deras politiska partier påstås företräda. Det är exempelvis oklart hur en generell hållning för eller emot vindkraft grundar sig i en viss ideologi eller hur ett förbud mot skärmar i skolan ger uttryck för en viss princip. Nya problem, ny teknik och förändrade maktförhållanden kräver nya tolkningar utifrån ideologiska principer. Det är inte ett problem att det inte alltid är uppenbart vad en viss ideologi kräver i en ny fråga.
Värre är när de politiska partierna behandlar nya problem som rent tekniska eller teknokratiska utmaningar, snarare än som frågor som rymmer genuina värde- och målkonflikter. Väljarna ombeds då helt enkelt lita på att partierna kommer att finna lämpliga lösningar. Den tendensen kan ses i flera stora framtidsfrågor, frågor som kan vara transformativa för samhället, men där partierna huvudsakligen låter bli att göra ideologiskt grundad politik av dem.
Ideologier är inte bara tolkningsramar genom vilka problem identifieras och förutsägbara lösningar formuleras. De rymmer också föreställningar om vilket framtida samhälle vi bör sträva efter. Här är den bristande ideologin i årets valrörelse särskilt problematisk. När det gäller framtidsutmaningarna är årets val som att gå på en blind date. Vi går till röstbåsen med ett generellt löfte om att samhället ska fortsätta ungefär som tidigare och att vi ska lita på att politikerna till slut formulerar lösningar på framtidens utmaningar. Det är en alltför vag förpliktelse.
Väljare har rätt att få veta hur partierna ser på AI:s möjligheter till ekonomisk tillväxt, ny kunskap och teknisk innovation, men också på riskerna för ökade samhällsklyftor, större sårbarhet och minskad individuell frihet. Partierna behöver också förklara vad klimatomställningen kan komma att innebära för vanligt folk och deras framtidsplaner. Löftet om att omställningen kan genomföras utan att något egentligen behöver förändras saknar trovärdighet. En åldrande befolkning väcker också en mängd ideologiska frågor som sällan lyfts i debatten. Är problemet framför allt hur fortsatt ekonomisk tillväxt och pensionssystemet ska säkras eller ger den demografiska förändringen anledning att ompröva tillväxt, konsumtion och arbetstid?
Vi kan inte rimligtvis förvänta oss att ideologier ger detaljerade kartor över framtidens landskap. Men ju mer okänd terrängen är desto viktigare blir det att veta vilken kompass de politiska partierna föreslår att vi använder.
Det finns förstås en mängd olika anledningar för partier att tona ner ideologiska konflikter och framställa sig som pragmatiska problemlösare. Men inför stora samhällstransformationer räcker det inte att lova pragmatisk problemlösning. Förtroende skapas genom att väljarna kan se vilka värden och principer som kommer att vägleda politiken när nya konflikter och svåra avvägningar uppstår.
Eric Brandstedt
filosof och lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet