INSÄNDARE. Ett skattebortfall på cirka 500 miljarder kronor kan omöjligt ha passerat utan att sätta spår och sår i den gemensamt finansierade välfärden. Det vore intressant att få ett svar från de partier som absolut inte vill höja skatter, utan som i stället vill ytterligare sänka desamma, skriver Kerstin Olsson.
Sveriges skattekvot har från 2000-talets början till nutid minskat med cirka 8 procentenheter från 48,5 procent av bruttonationalprodukten till 40,5 procent (enligt Ekonomifakta), motsvarande drygt 500 miljarder kronor (DN Debatt 1/9). Den sänkta skattekvoten är resultatet av ett stort antal jobbskatteavdrag, vissa skatter som har avskaffats (arvsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt), och nu – under senare år – även sänkningar av punktskatter.
Ett skattebortfall på cirka 500 miljarder kronor kan omöjligt ha passerat utan att sätta spår och sår i den gemensamt finansierade välfärden. Många är de medborgare som själva har upplevt försämrad välfärd, men inte fått någon större utväxling av de genomförda skattesänkningarna.
Den närmaste framtiden kommer att kräva stora utgifter för staten i form av stigande försvarsutgifter, fortsatt stöd till Ukraina, medel till sedan länge eftersatt infrastruktur, ett stort antal vallöften och ytterligare utlovade skattesänkningar. Dessutom finns ett löfte till medborgarna från pandemin att infria: äldrevården måste tillföras stora belopp för ökad kvalitet och för att befolkningen blir allt äldre.
Hur ska ovan nämnda områden finansieras utan att välfärden ytterligare försämras? Finns det några andra vägar än lån och/eller skattehöjningar? För politiken är det enkla svaret ofta att tillväxt skall rädda upp situationen, samt ett nytt önsketänkande om stora besparingar i statens byråkrati och mindre bidragsfusk.
Oppositionspartierna, utom Centerpartiet, har i valrörelsen aviserat skattehöjningar för att klara finansiering av redan intecknade åtaganden och nya reformer.
Att tala om skattehöjningar är numera tabu i Sverige, och väcker i många kretsar ett stort obehag och stor ilska. Regeringen har utfärdat stormvarning för historiens största vänstersväng, och representanter för näringslivet och de mest välbeställda har vädrat sitt missnöje med hot om flytt, med mera.
Faktum kvarstår: Hur ska alla åtaganden finansieras om det är tabu med skattehöjningar? Då återstår en mycket hög upplåning för att inte ytterligare försämra välfärden.
Eller är tanken att den gemensamt finansierade välfärden på sikt ska fasas ut och ersättas av mer egenfinansiering från medborgarna? Det vore intressant att få ett svar från de partier som absolut inte vill höja skatter, utan som i stället vill ytterligare sänka desamma.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare