Man trodde knappt sina ögon. Två partiledare som i lugn och ro debatterade politik, utan vare sig nålstick eller överdrifter. Tydligt, klargörande, intressant.
Nej, det handlar naturligtvis inte om Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S), de griniga statsministerkandidater som möttes i SVT:s duell på onsdagskvällen – där det redan från första stund kändes som att smockan hängde i luften.
Utan om Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Ebba Busch (KD), som två timmar före konfrontationen i Gävle debatterade inom ramen för det partierna kallade ”Mittenmötet” på ett hotell i centrala Stockholm.
Visst, jämförelsen är aningen orättvis. Mötet i Stockholm var det C och KD själva som arrangerade; ett kampanjmöte med det inte uttalade men ändå uppenbara syftet att visa enighet just i mitten. I Gävleduellen, å sin sida, var det två olika regeringsalternativ som skulle visas upp – där oenigheten var själva poängen.
Fast om poängen också är att väljarna ska bli klokare, då vann de som rattade in sändningen från Stockholmshotellet. Som Busch konstaterade efteråt:
”Jag tycker att det fanns supertydliga sakskillnader mellan oss här. Men vi har inte skrikit på varandra.”
Samma upplevelse hade gissningsvis många av de väljare som i tisdags hade tagit sig till Stadshallen i Lund för att lyssna på partiernas toppnamn i kommunvalet.
Men inte bara för att representanterna för styret – Anders Almgren (S) och Rasmus Törnblom (M) – är så såta vänner. Utan för att politikerna genuint verkade vilja berätta varför just deras partier borde få större inflytande; konkreta idéer om vad just de kan bidra med för att Lund ska bli en bättre kommun att leva i.
Vad vill Ulf Kristersson och Magdalena Andersson göra med sitt inflytande, vad har de för planer för Sverige de kommande åren?
Det är oklart om någon som lyssnade på duellen blev klokare på den fronten.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna står inför valförlust på söndag, helt oavsett vilka mandat de lyckas samla ihop med andra partier. I en sammanvägning av de senaste opinionsmätningarna minskar M med 1,6 procentenheter jämfört med valresultatet 2022, S med hela 3,3; partiet ligger nu långt under den socialdemokratiska smärtpunkten på 30 procents väljarstöd. Lägg till det att också det tredje av de stora partierna, Sverigedemokraterna, minskar – för första gången sedan partiet kom in i riksdagen 2010.
Ur det missnöjet har alltså de mindre partierna vuxit sig starkare, och partiledarna alltmer hittat sina roller.
Inte minst de två som i onsdags möttes på mitten.
Efter debatten mellan Centerledaren och KD-ledaren slog Elisabeth Thand Ringqvist fast att C och KD ”ser ganska lika på de problem som Sverige står inför, sedan har vi rätt olika lösningar på många utav dem”.
”Mittenmötet”, sade hon, var ett sätt att visa:
”Är det här helt olösligt eller kan man komma överens? Jag tror att vi kan komma överens om en hel del saker.”
Medan Ebba Busch fortsatte att irritera SD-ledaren Jimmie Åkesson genom att tala gott om annat samarbete än det på Tidösidan. Tidösamarbetet, liksom det forna allianssamarbetet, har nämligen alltid varit ett medel snarare än ett mål, sade Busch:
”Det har blivit tydligt de här senaste veckorna, när Sverigedemokraterna kommit ut som en 'socialdemokratisk typvariant' av ett maktparti. Plötsligt var ministrar viktigare än sakpolitiken man får igenom.”
I regnet i Gävle skulle Kristersson och Andersson strax drabba samman. På Stockholmshotellets terrass stod två andra partiledare och hade redan gjort ett bättre jobb.