DN Debatt. ”Här står jag på barrikaderna med Muf och Timbro – vad pågår?”
DN DEBATT.
Hur kan jag som vänstersosse känna större samhörighet i migrationsfrågan med Muf, Timbro och Svenskt Näringsliv än med mitt eget moderparti? Något har gått riktigt snett när det blivit viktigare för S att jaga högerröster än att stå upp för den solidaritet som en gång byggde oss, skriver Linn Svansbo (S), kandidat till regionfullmäktige i Stockholm.
”Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå.”
I över hundra år har socialdemokratin burit tanken att arbetare har mer gemensamt med varandra över nationsgränserna än med de makthavare som delar ut deras pass. Så varför känner en vänstersosse sig plötsligt allierad med Timbro och Centerpartiet? Den här valrörelsen saknar en socialdemokrati som vågar ompröva migrationspolitiken utifrån sin egen idé om solidaritet – och med den ekonomiska politik som krävs för att klara integrationsarbetet.
I Storbritannien tog hundratals män i veckan på sig balaklavor och rusade mot Dovers kust för att stoppa båtar fulla med människor som flyr för sina liv. I Fagersta gick en 18-åring för två veckor sedan in på en gymnasieskola för att mörda, några timmar efter att han enligt Svenska Dagbladet frågat en internetvän om han skulle mörda kvinnor eller invandrare. Här hemma är det valrörelse och alla utom Centerpartiet tävlar om att säga ”utvisning” och ”stram migrationspolitik” flest gånger.
Båda de partier som gör anspråk på statsministerposten vill vara tydliga med sin hårda linje och till höger om Ulf Kristersson (M) står Sverigedemokraterna och drar alltsammans ännu längre högerut. I Örebro står en dåre med anspråk på riksdagen och skriker ”rena nationen” och ”ut med packet” rakt ut.
Men det har trots allt börjat röra lite på sig i den svenska migrationsdebatten. Problemet är bara att de krafter som rör på sig aldrig kommer att kunna lösa de samhällsutmaningar som lyckat integrationsarbete förutsätter.
Moderata ungdomsförbundets (Muf) ordförande Douglas Thor har profilerat sig som en kraft som vill stoppa orimliga utvisningar och sedan en tid tillbaka gör han firande inlägg i sociala medier när någon enstaka inhuman och helt obegriplig utvisning har stoppats. I söndagens migrationspolitiska debatt i Agenda (SVT) stod Centerpartiets Niels Paarup-Petersen stadigt emot både retoriken och politiken som Tidöpartierna förespråkar.
Från tankesmedjorna är det Fredrik Kopsch som hörs allra tydligast. Han är Timbros chefsekonom, i rakt nedstigande led avlönad av Svenskt Näringsliv. Tidigare i år skrev han boken ”Utvisad” som slog sig in som en kil i debatten. Det är en på många sätt fantastisk bok som innehåller både staplar, diagram och ekonomiska resonemang, men som framför allt präglas av empati och berättelser om livet. Den handlar om drömmar, vänskap och förälskelse. Om en ung kvinna, som försöker ta sitt liv före studenten eftersom hon ska utvisas efter examen till ett land där hon riskerar att tvingas in i ett äktenskap hon inte vill leva i. Och om paret, som blivit handlöst förälskade så där som människor kan bli, och bara drömmer om att få leva tillsammans.
Den friska vinden i migrationsdebatten är välkommen. Sverige är i desperat behov av att lägga om den avhumaniserade migrationspolitik som har vuxit fram under det senaste decenniet och den politiska retorik som den fört med sig – eller kanske sprungit ur; det är alltid svårt att veta vad som är hönan och ägget.
Vi behöver fler som vågar säga hur orimligt det är att unga människor som har vuxit upp här utvisas till länder som de knappt känner. Att det är vansinne att förstöra människors liv i signalpolitikens namn. Jag är glad att de rösterna nu hörs, till och med om de jobbar på Timbro.
Men något har gått mycket, mycket snett när en vänstersosse känner sig allierad med Muf:s ordförande och Timbros chefsekonom i en av vår tids stora ödesfrågor. Var är omprövningen från vänster? Hur många gånger kan en socialdemokrat säga ”stram migrationspolitik” och ”utvisningar” och samtidigt hävda att man är en del av den solidariska internationalen?
När Kopschs bok lanserades i våras stod företrädare för näringslivet på scenen och rasade mot de absurda utvisningarna. Almega varnade för kompetensbrist och berättade om företag som inte har råd att förlora sina anställda. Det är ingen slump att det är just arbetsgivarsidan som nu driver frågan hårdast. Svenskt Näringsliv vill ha arbetskraft. Gärna flexibel och billig arbetskraft.
En alldeles för liten del av debatten – och de röster som nu eventuellt är med och stöper om en liten del av den – utgår från vad migrationspolitiken bör handla om: skyddsbehov, värdighet och möjligheten att bygga ett gott liv. Dessutom behöver integrationspolitiken investeringar: bostäder, skola, språk och arbete. Ett samhälle starkt nog att faktiskt inkludera människor.
Här kommer både Timbro, Muf och Centerpartiet – hur mycket de än känner med de utvisningshotade i Kopschs bok eller på sociala medier – alltid att kamma noll. Deras gemensamma projekt är nämligen i grunden alltid en sak: skattesänkningar.
Sverige riskerar alltså att landa i en både märklig och väldigt dålig syntes: en pyttelite humanare migrationspolitik, samtidigt som EU:s gemensamma migrationspakt stöper om asylrätten i grunden åt det diametralt motsatta hållet, ovanpå samma nyliberala modell som från början orsakade integrationskrisen. Helt på högerns villkor. Det vore ett historiskt misstag.
Låt oss hoppas att de orimliga utvisningarna stoppas på riktigt och att sättet som politiker pratar om människor förändras i grunden. Men om förändringen drivs fram för att företagen behöver arbetskraft, medan samma ekonomiska logik fortsätter att urholka välfärden, bostadspolitiken och tryggheten – då kommer vi snart att stå här med balaklava-maskerade män som undrar var deras välfärdsstat tog vägen.
Det kommer att ske samtidigt som vi redan lever i en tid då politikerna tävlar om vem som kan skylla högljuddast på invandrarna, medan ännu fler människor får höra att deras värde avgörs av lönsamhet i ett land som slits isär av ekonomisk ojämlikhet, hög arbetslöshet och brinnande bostadskris.
Det är ett förbannat dåligt sätt att bygga ett land på.