Almi, statens bolag för företagsfinansiering, har 12,2 miljarder kronor i eget kapital. Mindre än fem miljarder är utlånade till företag. Samtidigt får svenska företagare sätta sin privatekonomi på spel för att få finansiering.
Alla partier säger sig vilja ha fler företagare. Men ingen har svarat på den uppenbara frågan: varför ska företagarens bostad vara Sveriges riskkapital?
Sverige har lägst andel egenföretagare i EU: 5,2 procent av de sysselsatta mot 14,2 i unionen som helhet. Samtidigt har 4 av 5 nya jobb sedan 1990-talet skapats i små och medelstora företag. Den som startar eller växer möter en kreditmodell byggd på historik och säkerheter som nya bolag saknar. Lösningen blir personlig borgen. Aktiebolagets begränsade ansvar, hela poängen med bolagsformen, avtalas bort. Sverige har i praktiken två regelverk: begränsat ansvar för den som redan har kapital, personligt ansvar för den som inte har det.
Statens svar är att låna ut själv, genom Almi. Almi gör nytta. Problemet är uppdraget. Almi betalade 2025 ut cirka två miljarder kronor i knappt 3 000 lån. Nära 7 miljarder av kapitalet ligger i räntefonder och på bankkonto. Statens riskkapital för företagare ligger i obligationer.
Privata kreditgivare bedömer inte alltid risk bättre än staten. Poängen är att flera aktörer konkurrerar och gör sina egna bedömningar. Ett företag som får nej hos en aktör kan gå till nästa. Den kreditgivare som bedömer eller prissätter risken fel får själv bära förlusten. Staten behöver därför inte avgöra vilka företag som ska få lån, bygga upp distribution eller utveckla egna kreditmodeller. Statens roll kan i stället vara att dela den risk som annars hamnar på företagarens privatekonomi. Vi på Fedelta tjänar på reformen. Det gör våra konkurrenter också, och det är poängen.
Storbritanniens Growth Guarantee Scheme ger långivaren 70 procent statlig garanti, kreditbeslutet ligger hos långivaren och programmet är öppet för storbanker och nischaktörer. Finlands Finnvera garanterar upp till 80 procent av banklån, banken sköter ansökan. Principen är densamma: företagaren, kreditgivaren och staten delar på risken. Marknaden väljer kunderna och fattar kreditbeslutet med egna pengar på spel.
Sverige har redan byggt maskinen. Under pandemin garanterade Riksgälden 70 procent av nya företagslån, 71 kreditinstitut anslöt sig. Företagsakuten misslyckades av kända skäl: den riktades till bolag i kris och avgiften var hög. Riksgälden ställer i dag ut kreditgarantier på 80 miljarder till gröna industriprojekt. Mallen finns.
Vi föreslår därför tre saker.
1. Ett permanent, konkurrensneutralt garantiprogram hos Riksgälden för små och medelstora företag: nystart, tillväxt, förvärv och generationsskiften. Låntagaren svarar som vanligt för hela skulden. Fallerar lånet står kreditgivaren för 20 procent av förlusten efter normal återvinning och staten för 80. Kreditgivaren fattar kreditbeslutet, på samma villkor för alla kreditgivare under Finansinspektionens tillsyn.
2. Att permanentbostaden aldrig får utgöra säkerhet för ett garanterat lån. Ägarborgen begränsas, inte avskaffas: företagaren ska ha egen risk och kreditgivaren ett eget risktagande, men företagarens privatekonomi ska inte vara den huvudsakliga säkerheten.
3. Att Almis låneverksamhet avvecklas och kapitalet flyttas till Riksgälden som garantireserv. En garantiram är inte en statsutgift. Staten betalar bara när ett garanterat lån fallerar och återvinningen inte räcker, och en riskbaserad garantiavgift ska täcka en del av förlusterna. Almis rådgivning och riskkapital bör vara kvar.
Som garantireserv kan samma kapital bära mångdubbelt mer utlåning. En garantiram på exempelvis 50 miljarder ger en helt annan räckvidd än Almis knappt 3 000 lån om året. Företag kommer fortfarande att gå omkull och kreditgivare att förlora pengar. Men företagarens bostad behöver inte längre vara säkerheten som avgör om ett livskraftigt företag får finansiering.
Till nästa regering, oavsett färg: företagarvänlig politik är inte fler stöd, det är delad risk. Svaret finns i Helsingfors och London. Det som saknas är beslutet.
Micael Wiklander, vd, Fedelta
Johan Rutgersson, styrelseordförande, Fedelta