Det låter ju inte riktigt klokt! Nu när de allra flesta svenska bryggerier har gått över till aluminiumburk ska de alltså tvingas damma av den gamla glasflaskan. Detta blir dyrt och krångligt och kan innebära dödsstöten för ett antal små öltillverkare.
Men EU:s nya förpackningsförordning (PPWR) är inte enbart av ondo. Den skapar ett gemensamt regelverk inom unionen som bland annat ska minska avfallet, öka återanvändningen, minimera skadliga ämnen och dokumentera förpackningar inom alla områden. Den cirkulära ekonomin ska främjas och förordningen är en av de största förändringarna av regelverket på flera decennier.
Så långt allt väl. Men i helheten ingår också att alla dryckesproducenter inom EU, från 2030, måste sälja tio procent av sina produkter i återfyllningsbara förpackningar, med andra ord glasflaskor. 2040 är det meningen att det ska bli 40 procent. Vin och sprit är undantagna men inte öl, cider, läsk och vatten.
För Sveriges del är detta fullständigt onödigt.
Jämfört med glasflaskan har burken många fördelar.
Här samlas 88 procent av alla använda dryckesförpackningar in genom pantsystemet, vilket placerar oss i världstoppen. Även i våra nordiska grannländer fungerar återvinningen av aluminiumburkar och petflaskor mycket bra.
Jämfört med glasflaskan har burken många fördelar. Den är smidig att transportera och bära med sig samt väger lite, kan staplas och hindrar syre och ljus från att nå innehållet. Den splittras inte heller om den tappas i golvet och kyls ned snabbare än en flaska. Bingo!
Vi här i Norden utgör dock ett undantag. I andra EU-länder fungerar återvinningen betydligt sämre och många saknar etablerade pant- och retursystem för återvinningsbara förpackningar. Där kan den nya förordningen säkert vara vettig. Men för oss är den rena idiotin.
Och inte är den klimatsmart. Att tvinga bryggerier och burktappningsföretag att gå över till glasflaskor skulle innebära ökade transporter, mer vatten för rengöring och en större energiåtgång under hela processen. I Danmark, Norge och Sverige visar livscykelanalyser att vårt befintliga system ger lika goda eller bättre klimatresultat än returglasflaskor.
Vi måste kunna få ha kvar vårt välfungerande system.
Att följa den nya förordningen blir tufft. För att kunna hämta, diska och återfylla glasflaskor måste dryckesproducenterna investera stora pengar i lastbilar, tappningslinjer och diskanläggningar. Vilket litet hantverksbryggeri har råd med det? En bryggeridöd står för dörren.
För de nordiska länderna bedömer bryggeriorganisationerna att omställningen kan kosta närmare sex miljarder kronor. Dessutom väntar investeringar på runt fem miljarder för livsmedelsbutikerna. Det är svårt att se hur detta går ihop med EU:s strävan att stärka små och medelstora företag.
När ska då förpackningsförordningen införas? Det är redan gjort! Den trädde i kraft den 12 augusti och arbetet har redan påbörjats. Men loppet är inte kört. Tack och lov kan EU undanta länder, om miljömässiga eller ekonomiska skäl talar för det.
Så nu får politikerna börja jobba! Vi måste kunna få ha kvar vårt välfungerande system och inte tvingas till kostsamma investeringar med noll miljönytta.