Slaget är så gott som utdött i världseliten, till många tennisälskares förtret.
– En tekniskt bra utförd enhandsbackhand är mycket vackrare än en tvåhandsbackhand, säger Joachim ”Pim-Pim” Johansson – en av de sista svenska stjärnorna som bemästrade tekniken.
Det har varit på gång länge. De senaste decennierna har spelarna på tennisens proffstourer som använder sig av enhandsfattning när de slår backhandslag blivit allt färre.
Årets US Open, som avgörs i helgen, blev spiken i kistan. I år är första gången sedan 1877 som alla fyra grand slam-turneringarna (Australian Open, Roland Garros, Wimbledon och US Open) spelats utan att en enda spelare med enhandsfattning fanns med bland semifinalisterna i någon av dem.
– Det här är en utveckling som skett över tid. I dagens tennis slår folk hårdare och man är starkare i hörnorna, säger Joachim ”Pim-Pim” Johansson.
I dag är han 44 år och tränare, men han är också den näst senaste svensken att ha varit rankad topp 10 i världen. Och även om han var mest känd för sina hårda servar var han också den senaste svenske profilen att spela med enhandsbackhand.
”Pim-Pim” tog sig till semifinal i US Open 2004. Där föll han till slut mot Lleyton Hewitt. I det årets andra semifinal möttes Roger Federer och engelsmannen Tim Henman som båda också slog backhandslag med en hand.
I årets upplaga av turneringen försvann enhandsbackhanden när greken Stefano Tsitsipas slogs ut i åttondelsfinalerna.
– Jag kollade upp det – på 1950-talet spelade runt 97 eller 98 procent av spelarna enhandsbackhand. Nu är det bara 2 eller 3 procent, sade Tsitsipas på presskonferensen efter förlusten.
Tennishistorien är full av eleganta giganter med enhandsfattning. Roger Federer, Pete Sampras, Ivan Lendl, Rod Laver. Stefan Edberg, Gustavo Kuerten, och John McEnroe. Steffi Graf, Justine Henin och Amélie Mauresmo.
När Björn Borg började slå med tvåhandsfattning var det han som var avvikande i världstoppen. Nu är läget ett helt annat.
De senaste två åren har bara Lorenzo Musetti lyckats ta sig till finalhelgen i en grand slam med hjälp av en enhandsbackhand, men i år gick det inte lika bra. 2023 var Stefano Tsitsipas i final i Australian Open. Det kan ses som konstgjord andning. Resten av världseliten bland singelspelarna, på både dam- och herrsidan, använder två händer.
– Tidigare var tennisen inte lika utvecklad men för varje generation så krävs det att man optimerar alla delar mer och mer. Därför ser vi färre med enhandsbackhand, säger Joachim ”Pim-Pim” Johansson.
– Med enhandsbackhand når man längre med till exempel en slice, men man blir däremot mer begränsad när man ska försvara sig långt ut vid hörnen eller kontraslå. Det är även en fördel att kunna stödja upp returer med vänster hand när det kommer servar i 230 kilometer i timmen. Det är också enklare att slå korta krosspasseringar och lobbar med två händer.
Han själv har hållit fast vid enhandsbackhanden sedan 1993, då han 11 år gammal i Salk-hallen i Stockholm bad Percy Rosberg – tränaren som också formade Stefan Edberg – att visa hur man gör.
– Han lät mig prova och vägledde mig. Sedan den dagen har jag inte slagit en tvåhandsbackhand. För mig faller det sig mer naturligt att slå med en hand då jag känner att jag blir låst med två händer.
Som tränare i dag pressar han inte sina adepter att göra det ena eller andra. Bland annat tränar han italienske dubbelspecialisten Andrea Vavassori som spelar med enhandsbackhand, liksom dennes partner Simone Bolelli.
– Det är skillnad i dubbel. Där är det ett helt annat spel och man blir inte lika pressad i hörnorna som i singel, säger ”Pim-Pim”.
– Jag tycker kontrasten är fin och hoppas att enhandsbackhand finns kvar på även högsta nivån i singel. En tekniskt bra utförd enhandsbackhand är mycket vackrare än en tvåhandsbackhand.
När han tittar i spåkulan framåt tror han att nästa tennisslag som lever en tynande tillvaro är den lite lösare, säkra andraserven.
– Den generella andraserven på touren tror jag över tid kommer att bli hårdare i snitt. Samtidigt tror jag att spelare kommer slå väldigt hårt på just returer på andraservar, för att skapa press.