Ukrainas specialförband har slagit till mot ryska Arktis – cirka 300 mil från gränsen.
Attacken kommer i en tid då Ryssland har brist på luftförsvar.
– Det här är ju ett sätt för Ukraina att visa att man kan, säger militärexperten Jörgen Elfving.
Ukrainas specialförband har slagit till mot ryska Arktis – cirka 300 mil från gränsen.
Attacken kommer i en tid då Ryssland har brist på luftförsvar.
– Det här är ju ett sätt för Ukraina att visa att man kan, säger militärexperten Jörgen Elfving.
Insatsen beskrivs som ”rekorddjup” av det ukrainska militära specialförbandet SSO. Med hjälp av drönare ska man ha anfallit två gasförädlingsanläggningar i Novyj Urengoj och Purovskij. Båda ligger i Jamalo-Nentsien, ett distrikt i nordvästra Sibirien som är känt för sin gasindustri.
”Fram till i dag har området ansetts vara en helt säker bakre zon för angriparen”, skriver SSO i ett inlägg på Telegram på onsdagen.
Det ukrainska vapenföretaget Fire Point uppger att dess FP-1-drönare användes. Det är en långräckviddig enkelriktad attackdrönare som kan nå en maxhastighet på 205 kilometer i timmen, enligt företaget. Vapnet används frekvent i ukrainska angrepp på ryskt territorium.
”Gissa vem som just färdades över 3 300 kilometer och framgångsrikt träffade målet?” skriver Fire Point i ett av flera inlägg på X.
Den ryske guvernören i Jamalo-Nentsien, Dmitrij Artjuchov, skriver på Telegram att man avvärjde en drönarattack mot en industrianläggning.
”Det kraschade drönarvraket orsakade en brand”, skriver han.
Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant i Försvarsmakten, bedömer det som sannolikt att Ukraina lyckades attackera så långt in i fiendelandet.
– Ukraina har hela tiden utvecklat drönare som har blivit mer kvalificerade och mer långräckviddiga. Dessutom håller man också på att utveckla ballistiska robotar, säger han.
Att Ryssland skulle betrakta den delen av Sibirien som säker är experten däremot tveksam till. Den ryska ledningen ser en risk för attacker överallt, med undantag av de östligaste delarna.
De är också medvetna om att luftförsvaret brister, bedömer han.
– Problemet ur ryskt perspektiv är att luftförsvarsresurserna inte räcker till för att skydda alla möjliga mål. Det man har gjort är att organisera frivilligförband för att skydda vissa anläggningar. De är utrustade med relativt okvalificerad materiel. Det är jeepar på vilka man har monterat kulsprutor och liknande, säger Jörgen Elfving.
Ett annat sätt att hantera luftförsvarsbristen på har varit att skifta ansvaret bort från staten. I slutet av maj gav den ryska ledningen grönt ljus till privata luftvärn. Därmed fick bland annat ryska centralbanken och andra finansiella institut möjligheten att köpa in egna luftvärn för att skydda sina byggnader mot drönarangrepp.
Men problemen kvarstår. I sin senaste analys skriver tankesmedjan ISW att den nya attacken, så djupt in i landet, visar hur ”otillräckligt Rysslands luftförsvar fortfarande är för att skydda ett så stort område, och hur bristande samordning mellan industrin och militären har gjort industriella mål sårbara”.
Å andra sidan har inte heller Ukraina oändliga resurser.
– De mest avancerade drönarna och långräckviddiga vapnen finns inte i ett alltför stort antal. Det innebär att man måste prioritera användningen av dem, vilka mål man ska sätta in dem mot, säger Jörgen Elfving.
Då har de verkligen prioriterat att slå till där i Sibirien?
– Ja. Det här är ju ett sätt för Ukraina att visa att man kan. Det ökar ju bara problematiken på den ryska sidan.