Antisemitismen har fått en ny skepnad. Ökad polisiär bevakning av judiska platser och undervisning om Förintelsen räcker inte längre.
Sedan hösten 2023 har antisemitismen ökat kraftigt i hela västvärlden. Var den kommer ifrån, och vad som är verkliga hot snarare än tomt brus, är ofta svårt att avgöra. Men följden är densamma: det har blivit svårare att leva som jude i Sverige.
Vi företräder unga judar med olika bakgrund men med samma erfarenhet. Våra invändningar mot vad som ropas i demonstrationstågen bagatelliseras. När vi påtalar antisemitism i rörelser som säger sig bekämpa rasism blir vi misstänkliggjorda och utestängda. Följden blir självcensur och isolering.
Formuleringar som ”blodtörstiga israeler” och ”sionistmedia” har blivit vanliga, liksom föreställningen att offentliga personer som visar stöd för judar måste vara ”köpta av Israel”. Även om udden inte alltid är uttalat riktad mot judar som grupp, är det kodade uttryck som anspelar på historiska myter om ett ”väsen” som är moraliskt ruttet, lömskt och besitter hemligt inflytande. Det vill säga antisemitiska föreställningar.
Det blir som tydligast de gånger det öppna judehatet bryter igenom. Men då avfärdas det ofta som ”misstag” av ”enskilda individer”, trots att upprepningen visar på ett strukturellt problem.
Värst är det på sociala medier, där unga människor tillbringar en allt större del av sina liv. Material som öppet hånar och hotar judar ligger kvar trots att det anmäls.
Vi judar känner igen tankefigurerna från våra släkthistorier. Många unga judar är barnbarn eller barnbarnsbarn till människor som tvingats lämna sina hemländer när konspirationsteorier om judar fått fäste och deras närvaro kommit att ses som en belastning.
Enligt en gemensam rapport från J7, sju av världens största judiska diasporaorganisationer, ökade antalet antisemitiska incidenter med 136 procent mellan 2022 och 2025. Samtidigt ökade de våldsamma inslagen med 97 procent. Tjugo människor mördades i antisemitiska attacker under 2025, i Sydney, Manchester, Washington och Boulder. Det finns ingen anledning att tro att Sverige är immunt.
Vi är medvetna om att mycket av detta hänger samman med ett förhöjt spänningsläge i världen. Israel, ett land som talar i judarnas namn och som många judar av religiösa, historiska och familjeskäl har ett band till, anklagas av ledande folkrättsexperter för allvarliga brott. Landets alltmer auktoritära riktning, och avgrunden mellan israeler och palestinier, är källor till förtvivlan även för oss.
Men vi är svenska medborgare utan inflytande över israelisk politik, och det borde vara självklart att man som jude i Sverige slipper antisemitism utan att ställas till svars för en annan stats agerande.
Sverige saknar verktyg mot den nya antisemitismen.
Trots lovvärda löften om utökat skydd för judiska institutioner och undervisning om Förintelsen i skolan tror vi att mer behöver göras för att bemöta den nya verkligheten. Därför vänder vi oss nu till politiker i samtliga riksdagspartier:
1. Se antisemitismen som levande, inte bara historisk
Hågkomsten av Förintelsen är avgörande för att förstå vad judehat kan leda till, och en hörnsten i nutidens judiska identitet. Men ett alltför ensidigt fokus gör oss judar till monument över våra döda släktingar, snarare än till en levande del av Sverige. Den fientlighet vi möter gör det svårare för oss att leva i Sverige, även om ingen av oss sitter i koncentrationsläger.
Att förstå antisemitismens nuvarande skepnad måste prioriteras framför att enbart skildra dess historiskt mest brutala konsekvens.
2. Fyll luckan i historieskrivningen
Högerextremismen är fortfarande ett hot, men antisemitismen har förändrats. Blindheten inför dess nya former bottnar i en lucka i svensk historieskrivning. 1967 inledde Sovjetunionen en kampanj för att mobilisera sina allierade mot Israel. Strategin var en ”israeliserad” antisemitism, där staten Israel tillskrevs samma demoniska egenskaper som judar historiskt anklagats för. När Israel gjordes till främsta måltavla för dessa klassiska fördomar skapades även ett klimat där hets mot judar blev socialt accepterat. Kampanjen ledde till att 15 000 judar tvingades lämna Polen, varav cirka 3 000 kom till Sverige.
Sverige ska kunna ha en livskraftig debatt där stater och ideologier kritiseras och fördöms utan att den som gör det stämplas som rasist. Men när kritiken används som täckmantel för rasistiska myter och konspirationsteorier är den varken konstruktiv eller demokratisk. Segerstedtinstitutets rapport Den förtäckta antisemitismen är ett nyttigt bidrag till att fylla luckan.
3. Inrätta ett nationellt kunskapscentrum om Mellanöstern
Ett sådant centrum, som Utrikespolitiska institutets analytiker Aron Lund föreslagit, vore till nytta även för judar. Mycket av det material som hetsar mot judar produceras inom ramen för konflikterna i Mellanöstern. Att bemöta antisemitismen på sociala medier kräver att människor kan genomskåda den informationsmiljö där hatet sprids.
Skyddet av judar är inte ett särintresse. När konspirationsteorier får fäste urholkas den mellanmänskliga tillit som gör Sverige till ett av världens bästa länder att leva i. Ett land där judiskt liv har kunnat blomstra i generationer.
SKRIBENTERNA
Leo Sokolow Romin, debattör och barnbarn till polsk-judiska flyktingar som kom till Sverige 1969
Björn Schechtmann, företrädare för föreningen Judiska Uppsalastudenter
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.