Det finns göteborgare som fortfarande minns ljudet. Nithammrarna från varven, tusentals cyklar på väg mot Eriksberg i gryningen, en hel stad som byggde fartyg åt en hel värld. Sedan tystnade det. Kranarna stannade, jobben försvann på bara några år, och många trodde att stadens bästa dagar låg bakom den. De fick fel. På samma kajer där varven en gång låg reser sig i dag Lindholmen. Den stora kranen på Eriksberg står kvar över älven, inte som ett minnesmärke över något förlorat, utan som ett bevis på vad den här staden klarar när det verkligen gäller.
Jag tänker på det nu, inför höstens val. För första gången står artificiell intelligens på dagordningen. Partierna talar om den, den dyker upp i debatterna, väljare diskuterar den vid köksbordet. Det är ett viktigt steg, och valet är långtifrån avgjort. Men vi är inte i mål. Det vi ser nu är inte slutet på en utveckling. Det är den allra första början.
För fundera på var vi står nästa gång vi röstar. Fyra år är kort tid i politiken men en evighet när det gäller den här tekniken. Till valet 2030 är AI inte längre en programpunkt bland andra, utan en del av nästan varje jobb, varje klassrum och varje möte med vården. De fyra åren som börjar nu avgör om vi formar utvecklingen eller bara anpassar oss till den. Och just nu, medan valet ännu är vårt att påverka, bestämmer vi villkoren.
Byggs av stadens människor
Här har jag goda nyheter, särskilt för oss göteborgare. Vi börjar inte från noll. I dag rymmer Lindholmen AI Sweden, landets nationella center för tillämpad AI, och företag som lär bilar att köra själva åt hela världen. Vi har redan uppfunnit staden på nytt en gång, kring bilar, kunskap och teknik. Det modet är precis vad resten av landet behöver nu, och ingen kan det bättre än vi.
Men beredskap byggs inte av en regering. Den byggs av en stad och dess människor. Tänk dig undersköterskan på Sahlgrenska som får en timme i veckan, på arbetstid, att lära sig de verktyg som snart hör till vardagen. Verkstaden på Ringön som vågar prova AI och därför finns kvar om tio år. Eleven i Angered som möter tekniken som något hon behärskar, inte något hon fruktar. Sådant beställer ingen minister fram ovanifrån. Det växer där människor bor och arbetar, alltså här. Det är därför vi göteborgare kan gå före.
Om vi menar allvar räcker det inte att tycka till om tekniken. Vi måste sätta agendan för de fyra år som kommer, och kräva konkreta besked av dem som vill styra i riksdagen, i regionen och i stadshuset. Fem saker borde stå överst:
– AI i varje klassrum, och utbilda lärarna först. Inget barn i Göteborg ska lämna skolan utan att kunna använda de verktyg som formar deras arbetsliv.
– Ett kompetenslyft med tid och pengar bakom, inte bara en kurslänk. Busschauffören, undersköterskan och ingenjören ska få lära om på arbetstid, i samarbete mellan arbetsgivare, kommun och region.
– Gör Göteborg till Sveriges testbädd för pålitlig AI. Låt stadens sjukhus, industrier och förvaltningar bli platsen där lösningar prövas först, öppet och tryggt.
– Behåll människan i varje beslut. När AI används i vård, skola eller bidrag ska besluten gå att förstå och överklaga, med en människa att nå på andra sidan.
– Ta med hela staden, inte bara de stora bolagen. Småföretagen på Ringön och i Gårda, och hela den offentliga sektorn, måste med. Annars blir omställningen några få förunnad.
Tänk dig undersköterskan på Sahlgrenska som får en timme i veckan, på arbetstid, att lära sig de verktyg som snart hör till vardagen
Inget av detta är science fiction. Viljan börjar med oss väljare, nu när valet ännu inte är avgjort. Föreställ dig Göteborg 2030 om vi lyckas: en stad där både gymnasieeleven och den nyanlända känner sig trygga med tekniken, där små verkstäder växer i stället för att slås ut, och dit resten av Sverige kommer för att se hur man gör en omvälvning både snabb och mänsklig. Det är ingen dröm. Det ligger inom räckhåll för just den här staden.
Kranen på Eriksberg byggde en gång skepp som förde Göteborg ut i världen. Nästa generations bygge är mindre synligt, men lika stort. Om fyra år är AI verkligheten vi lever i, och vi kan möta den som en stad som blev omsprungen eller som en stad som gick före. Jag vet vilket jag tror på. Vi har rest oss ur mörkare stunder än den här, och gjort det med huvudet högt. Vi har kunnandet, vi har historien, och framför allt har vi varandra. Göteborg, det här är vår tid igen. Låt oss börja redan i dag.
Prajit Datta, göteborgare och AI-forskare