By any means
Regi Elegance Bratton, med Yahya Abdul-Mateen II, Mark Wahlberg, Nicole Beharie, Josh Lucas, David Strathairn.
FILMRECENSION. Mark Wahlberg som maffiatorped i 60-talets rasistiska Mississippi.
Våldsamt men frustrerande ytligt om gränsen mellan rättvisa och hämnd.
THRILLER. I 1960-talets Mississippi, där varannan ljushyad tycks vara medlem i Ku Klux Klan, kämpar den svarte FBI-agenten Wayne Strider (Yahya Abdul-Mateen II) för att göra skillnad.
När medborgarrättsledaren Vernon Dahmer (Giancarlo Esposito) mördas av klanen paras Wayne motvilligt ihop med maffiatorpeden Greg Scarpa (Mark Wahlberg) som av FBI får fria tyglar att hitta de skyldiga.
Knytnäve i ansiktet
Greg, vars bästa övertalningsknep är en knytnäve i ansiktet och ett basebollträ mot knäet, får Wayne att ifrågasätta vad som krävs för att skipa rättvisa i en orättvis värld.
”By any means” är en sorts råare ”Green book” (2018) som tyvärr bara i ytligaste laget intresserar sig för sin egen verklighetsinspirerade berättelse. Att se rasister få på moppe är förvisso tillfredsställande, men det blir rätt tradigt när det omaka paret mest går från den ena misshandeln till den andra.
Våldet blir mest för våldets skull och både spänning och en fascinerande historielektion får lida av det.
Stor näsprotes
Kemin mellan Abdul-Mateen II och Wahlberg håller filmen vid liv och det är kul att se den senare fläska på i stor näsprotes och New York-brytning, men mer hade behövts av detta försök till blodstänkt moraldebatt.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.