Irene Ekelund raderade alla kontakter och försvann från friidrotten.
Tre år senare var hon redo för comeback – men då dog hennes pappa.
Nu väntar ett år som avgör om hon satsar mot eliten på nytt eller lämnar sporten för alltid.
Irene Ekelund står och huttrar.
Sommaren har släppt sitt grepp och Stockholm och parkeringsplatsen i Stockholms södra utkanter är novembergrå. Regnet strilar ner och Ekelund drar sin stora huvtröja närmare kroppen.
Hon har precis gjort ett reklamjobb för loppet Förbifartspremiären i tunnlarna under oss.
Det var hennes sista, om man så vill, sprintinsats under ett år som varit väldigt speciellt för 29-åringen som valt att göra ett sista försök på en karriär som elitsprinter.
Vi måste ta det från början.
Ekelund slår igenom med dunder och brak 2013, blott 16 år gammal. Hon sätter ungdomsvärldsrekord på 200 meter, europarekord för sin åldersgrupp på 60 meter och prisas som årets nykomling på Idrottsgalan. Där och då klassas hon som en av världens största friidrottstalanger.
Men redan 2015 börjar problemen. Hon drar en baksida på sommaren och sjönk ner i en depression. Hon börjar gå i terapi för kraftfulla ångesttankar.
Det i samband med återkommande skadeproblem leder till att Ekelunds prestationer blir väldigt lidande.
Ekelund fortsätter dock att satsa, träna och tävla.
Fram till för tre år sedan.
På hösten 2023 tvingas Ekelund genomgå just ett sånt trauma hon flera år tidigare börjat gå i terapi för. I en intervju med Svenska Dagbladet 2019 berättar Ekelund att hon led av ”irrationella rädslor”, som att hennes hus skulle brinna ned eller att okända män skulle bryta sig in.
Sen sprängdes hennes lägenhet.
Ekelund var hemma när bombattentatet, som skadade tre människor, inträffade i trappuppgången.
Hon tog sin hund under armen och bara flydde.
Tanken på att man hade kunnat dö är skakande
Sprängningen kopplas till konflikten inom det kriminella nätverket Foxtrot och drygt ett år senare dömdes två män till livstids fängelse, delvis för sin inblandning i dådet i Hässelby.
Trots att det hunnit gå flera år sedan händelsen skruvar Ekelund på sig innan hon svarar.
– Min terapeut hade sagt att något sånt här inte skulle hända, och så plötsligt stod jag i det.
Hur påverkade det dig?
– Jag är en person som... det kan hända stora grejer, men jag bara fortsätter i min vanliga rutin. Så utifrån kanske det inte syntes att något hände, men det är klart det händer saker med en. Man tänker mycket, man kan inte sova, man kan inte vara hemma själv...
Ekelund letar efter orden.
– Tanken på att man hade kunnat dö är ganska skakande. Min mamma hade panik över att någon skulle ringa henne och berätta att hennes dotter var död. Det svåraste i allt var att försöka gå runt och inte vara rädd. Jag har alltid varit en ganska rädd person, så det är inte nytt för mig, men nu har det faktiskt hänt något... och det följer fortfarande med mig.
Den här händelsen, i kombination med en skada, ledde till att Ekelund friidrottskarriär blev än mer lidande.
– Jag kände att jag behövde ta en paus ett tag, säger hon.
Det blev mer än så. Ekelund raderade så gott som all koppling till sporten under ett tag.
– Jag avföljde alla friidrottsmänniskor på Instagram och jag tittade inte på friidrott utan kände bara att jag spydde på det. Jag behövde få distans för att kunna svara på frågan: ”vill jag det här, kommer jag att sakna det?”.
Svaret blev ett rungande ja.
Sorgen efter pappans död: ”Hjärtat orkade inte mer”
För även om Ekelund bröt kontakten med sporten fortsatte hon att träna. För en människa som levt hela sitt liv som elitidrottare fanns aldrig alternativet att sluta helt.
Bit för bit kom tävlingssuget tillbaka.
– Att tävla är det man tränar för och i slutändan kändes det som att jag tränade för ingenting. Jag kände mig som vilken Svensson som helst som gick till gymmet för att springa och det kändes meningslöst, säger Ekelund.
– Det blev en identitetskris. Jag trodde inte att jag var en sån person. Jag trodde inte att det satt så djupt, men det gjorde det absolut.
På hösten för ett år sedan tog Ekelund beslutet att göra comeback en sista gång.
Vi fick vara med honom hans sista tid
Hon flyttade till Karlstad och sa i friidrottspodden Track and talk att det var elitkarriär, eller ”lägga ner, skaffa barn och göra något annat” som gällde. Hon återförenades med sin gamla tränare, Lasse Eriksson, som hon jobbade med när hon slog igenom.
Ekelund tränade hårt genom vintern med målet på en sommarcomeback. Tanken var att comebacken skulle ske på nationaldagen på Sannerudsvallen i Kil, platsen där allting började.
Men bara dagar innan tävlingen ställde Ekelund in. Hennes pappa Krister var döende.
– Han var sjuk ett tag och vi visste inte vad som var fel. Som kom läkarna fram till att han led av kol. Det sista halvåret rasade han i vikt och kunde inte äta. Till slut orkade inte lungorna längre och inte hjärtat heller.
Ekelunds röst blir nästan en viskning.
– Men vi i familjen fick vara där och säga hej då. Vi fick vara med honom hans sista tid och det är vi väldigt tacksamma för. Det var väldigt fint att vi fick vara samlade och se till att han inte var ensam.
Krister Ekelund somnade in på nationaldagen, ungefär samtidigt som det var tänkt att Ekelund skulle ha gjort sin tävlingscomeback.
Hur mår du nu?
– Det är upp och ner... Det är väl som det är med sorg. Jag kan inte säga att jag mår bra, vissa dagar kan jag inte ens tänka på honom utan att bryta ihop, men oftast går dagarna bra.
Jag fick fortsätta leva samtidigt som jag får sörja
Bara tre veckor efter pappa Kristers bortgång, två dagar efter hans begravning, skedde comebacken för Ekelund. Hon tävlade på Världsungdomsspelen i Göteborg och hann därefter med två ytterligare tävlingar innan hon satte punkt för säsongen.
Efter alla motgångar du haft. Hur orkade du fortsätta efter att din pappa dött?
– Jag tror inte att någonting gott kommer ur att man själv inte fortsätter göra det man vill göra. För pappa hade velat att jag skulle tävla. Han var glad över att jag skulle göra comeback och hoppades att det skulle gå bra.
Hon tittar upp mot taket.
– Det är viktigt för mig att jag fick fortsätta leva mitt liv samtidigt som jag får sörja. De två sakerna får existera tillsammans.
Regnet visar inga tecken på att avta. Ekelund tittar skeptiskt ut i sensommarkylan.
Reklamjobbet i Stockholm är avslutat och hon ska snart resa hem till Karlstad igen. Där väntar grundträningen inför säsongen. Hur det går nästa år blir helt avgörande för om Ekelund fortsätter elitsatsa – eller lägger ner, skaffar barn och gör något helt annat.
– Om det går riktigt bra, då kan jag inte lägga av. Men jag är lugn i mig själv att om det inte går bra, då har jag i alla fall gjort allt jag kan för att det ska gå, säger hon.
– Bara att vara tillbaka hemma i Kils AIK (moderklubben) och med min gamla tränare Lasse, det känns som en cirkelslutning oavsett hur det går.
Men om du tillåter dig att drömma. Vad hoppas du då på att karriären ska bli?
– Jag vet inte... jag är på en helt annan plats nu än vad jag varit tidigare. Jag har inte samma drömmar om mästerskap som jag hade förr. Det är klart det hade varit kul om jag fått det, men nånstans vill jag bara ha kul och se vart det tar mig. Om jag springer för Kil i Arvika eller Sverige på EM, det spelar inte så stor roll.
Ekelund skrattar till.
– Jag skulle nästan kunna slå ett personbästa och lägga av. Fuck all you haters, liksom.
Hon viftar lite avvärjande med händerna för att signalera att det, i alla fall delvis, var ett skämt. Sen ler hon.
– Jag vill bara springa fort.
Kommentera artikel
Expressen erbjuder möjligheten att kommentera artiklar. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga. Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se
Andra har också läst
- Ulf Kristerssons okända notor för privata festerna- 68 timmars jobb för statsministerns födelsedagskalas
- Charlie Rosenqvists blixtresa: ”Det har bara smällt”- Teorin efter blixtresan – därför lyfter det • ”Alla kollar på Yamal-typer”
- Här sprider V-kandidater judehat på nätet – igen- Dadgostar var trygg med listorna – nu tvingas partiet ta bort åtta namn till
- Jimmie Åkessons drag: Servera SD-väljarna sprit- Inifrån ”rock'n'roll-bussen”: Kaffe och snus • ”Vi kan ta hem det här”
- Fredrik Paulúns vätevatten sågas: ”Rent humbug”- Ska stoppa ångest och åldrande: ”Enda jag dricker” • Speciella skorna
- Unika bilderna: Här är partiledarnas valspurt- Följ med partiledarna bakom kulisserna