Om några dagar går Sverige till val. Debatten handlar om välfärd, brottslighet och energipriser – med rätta. Men en fråga som sällan får plats i debatten är den som i grunden avgör hur mycket det finns att fördela: kapitalmarknadens funktionssätt. Det är ett misstag. Ett land som vill ha stark tillväxt, fungerande pensioner och konkurrenskraftiga företag måste ha en politik för sitt kapital – inte bara för sina skatter.
Kapitalmarknaden är inte ett kasino, det är infrastruktur. Det finns en seglivad föreställning om att börsen är något som pågår vid sidan av den ”riktiga”ekonomin – ett spel för de redan förmögna. Verkligheten är den motsatta. Den svenska kapitalmarknaden som av OECD har utpekats som en av de mest utvecklade i världen i förhållande till landets storlek fyller en helt central funktion: den kanaliserar hushållens sparande till de företag som ska skapa morgondagens jobb, investeringar och exportintäkter.
Just nu uppgår det svenska aktieinnehavet till över 13.500 miljarder kronor, en rekordnivå. Bakom den siffran finns inte bara institutioner och fonder, utan miljontals enskilda sparare som till exempel via sina ISK-konton äger en bit av Volvo, Investor, Ericsson och hundratals andra bolag. Det är kapital som i andra länder annars hade legat passivt på ett sparkonto , men som nu arbetar – finansierar forskning, expansion och nyanställningar.
Få bolag illustrerar den här förändringen bättre än Avanza. När det grundades 1999 var courtage och rådgivningsavgifter så höga att aktiesparande i praktiken var förbehållet en mindre grupp. Avanza, tillsammans med konkurrenten Nordnet, bröt det mönstret genom att pressa priser och bygga digitala plattformar som gjorde det möjligt för vanliga löntagare att bli aktieägare på allvar.
Resultatet syns i siffrorna. Avanza har i dag över 2,3 miljoner kunder i ett land med drygt 10 miljoner invånare, och bolaget tar en allt större andel av den svenska sparmarknaden. Det är inte bara en kommersiell framgång – det är ett mått på hur brett ägandet av svenskt näringsliv faktiskt har spridits. När mer än 4 miljoner svenskar äger aktier i Investor, Handelsbanken eller Volvo genom sina ISK, blir de också medintressenter i att svenska företag lyckas, investerar och anställer. Det stärker den folkliga förankringen för en marknadsekonomi som annars lätt uppfattas som något avlägset. Av vissa aktörer som ett nollsummespel.
Politiken formar villkoren för det här systemet, oavsett om partierna pratar om det eller inte. Skatten på investeringssparkonton, regelverket kring pensionssparande, hur börsintroduktioner och riskkapital beskattas, och hur Sverige positionerar sig mot internationell konkurrens – allt detta avgör om svenskt sparkapital stannar och arbetar i svensk ekonomi, eller om det långsiktigt flyttar till andra marknader.
Här finns en verklig risk att politiken blir kortsiktig. Det är lätt att se kapitalbeskattning som en outnyttjad kassako inför en valrörelse med stora reformlöften. Men varje förändring som gör det dyrare eller krångligare att spara i aktier drabbar inte i första hand de redan förmögna – de har redan diversifierat internationellt – utan just den bredare grupp småsparare som Avanza och liknande aktörer har skapat möjligheter för under det senaste kvartsseklet.
Sveriges välstånd byggdes historiskt av exportindustri finansierad av ett fungerande näringsliv med tillgång till riskvilligt kapital. Den modellen är lika relevant i dag, i en tid av omställning, försvarsupprustning och teknikkonkurrens som kräver enorma investeringar. Ett land som vill finansiera den omställningen utan att enbart luta sig mot offentliga medel behöver en kapitalmarknad som fungerar – och medborgare som har både möjlighet och incitament att delta i den.
Partierna borde därför ge tydliga besked: Hur ska ISK-systemet utvecklas? Hur säkerställs att svenska bolag kan resa kapital även när det internationella konkurrenstrycket hårdnar? Och hur värnas den konkurrens mellan aktörer som Avanza, Nordnet och internationella mäklare som har gjort svenskt aktiesparande till något av det billigaste och mest tillgängliga i världen?
Det är frågor som förtjänar en plats i valrörelsen – inte för kapitalmarknadens egen skull, utan för att svaren på dem avgör hur mycket välstånd det finns att fördela imorgon.
Sven Hagströmer, företagsledare