Med rekordmånga prenumeranter är det förstås frestande att utropa SvD till ”bäst” – men det kommer vi inte att göra. Däremot vill vi gärna veta vad för slags journalistik du som läsare vill se mer av.
Det är rätt otroligt faktiskt: SvD har fått 60 000 fler digitala prenumeranter de senaste två åren. Så först och främst: Tack! Till dig som är ny SvD-läsare och lyssnare, och till dig som varit med längre.
Det handlar om en ökning från 98 000 till 158 000 digitala prenumeranter. Det finns få tillfällen i historien då Svenska Dagbladet har vuxit så snabbt.
Vad beror det på?
Jag vill gärna tro att en förklaring är att vi på SvD:s redaktion det senaste året har fokuserat ännu mer på att göra journalistik som ger nya insikter. Det vill säga artiklar och poddar som inte bara uppdaterar om vad som har hänt, utan som också gör det möjligt att förstå något nytt om världen – eller om livet. Journalistik som, i bästa fall, ger en aha-upplevelse.
Men vi vet också att det ofta är enskilda publiceringar som får läsare att ta steget och teckna en prenumeration. Som granskningen av Metas smarta glasögon som vi gjorde i början av året. Eller poddserien ”Varför dog Max” och artiklarna om barnsuicid före sommaren. Eller som nu inför valet: ”Valakuten”, där reportern Torbjörn Nilsson agerar mänsklig valkompass.
Eller så är det ett särskilt quiz, en krönika, en ledare eller debattartikel som fångar intresset.
Ärligt talat, även Harvard-läkarens tankar om att ”nästan alla gör fel på toaletten” har väckt oväntat(?) stort intresse bland årets artiklar.
Något jag återkommande får höra från läsare är att de i SvD hittar mer opartisk och perspektivrik journalistik än på andra håll. Det syns också i de många kommentarer vi får till redaktionen. ”Tycker ofta att era artiklar är mer nyanserade än annan dagsmedia”, skrev en läsare. En annan formulerade det något mer drastiskt: ”Balanserade artiklar, inget alarmistiskt snömos”.
Sådana omdömen gör oss förstås glada. Det vore lockande att påstå att SvD är ”bäst” på balanserad journalistik – men det tänker vi inte göra. Som jag skrivit om tidigare är opartiskhet ett mycket svåruppnåeligt ideal, som förutsätter ödmjukhet och självreflektion. Möjligen är vi ”minst dåliga”? Den danska tidningen Information hade länge just detta som en sympatisk slogan: ”Den mindst ringe avis” – den minst dåliga tidningen.
Och givetvis tar vi också på allvar när det bland läsarkommentarerna finns både en och annan som har invändningar.
Men till dig som vill läsa betydligt mer om IFK Göteborg: jag förstår, men kan tyvärr inte lova för mycket. Och alla vi som älskar Berglins teckningar får tyvärr respektera att de, efter många år, har valt att trappa ner på antalet per vecka.
Däremot ska vi självklart göra vad vi kan för dig som drabbades av ”obegripligt konstig layout i läsläget” – det vill vi definitivt undvika.
Vi arbetar hela tiden med att utveckla Svenska Dagbladets journalistik och kommer framöver bland annat att stärka vår ekonomibevakning. Vi vill bli ännu bättre på att skildra ekonomisk förändring, i det stora liksom i vardagen. Från globala skeenden och börsutveckling till frågor om arbete, AI, bostad och investeringar. I oktober börjar Matilda Andersson, närmast från Breakit, som ny chef för SvD Näringsliv.
Vi vill också göra vårt utbud av poddar ännu vassare. En tredjedel av våra prenumeranter lyssnar på SvD:s poddar varje månad, och vi tror – och hoppas – att ännu fler kommer att hitta till dem framöver.
Vad för slags journalistik vill du själv ha mer av i SvD? Hör gärna av dig.
Tre SvD-publiceringar från veckan
Partierna slåss in i det sista om den lilla gruppen väljare som avgör valet. Reporter Jenny Nyman och nyhetsgrafiker Alexander Rauscher reder ut nya siffror som blottar ett dilemma – mittenväljarna lutar mer åt höger men bryr sig mindre om vissa högerfrågor.
15-åringar kan inte ta sig genom den här texten – och de verkar inte bry sig, skriver Maria Jelmini om Pisarapporten.
Metoo verkar ha vunnit – men inte som väntat, skriver kulturchef Ida Ölmedal.